Striderna på Sekos kongress

Louise Strömbäck, som var ombud på Sekos kongress. Foto: Natalia Medina.

Strider om lokalt inflytande, krav på medlemsomsomröstningar, förstatligande och stöd till Hamnarbetarförbundet

av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

Den 20–22 maj höll fackförbundet Seko sin kongress i Stockholm. 200 kongressombud deltog från alla Sekos branscher, regioner och förhandlingsorganisationer, för att diskutera och besluta om en ny förbundsstyrelse, runt 130 motioner och en del andra frågor. Kongressen antog även två stöduttalanden: ett för Ukraina och ett för Gaza.

En av de första frågorna som togs upp på kongressen var frågan om en ny organisation. De senaste åren har en organisationsutredning pågått inom Seko, för att ta fram ett förslag på en ny intern organisering. Förbundsstyrelsens förslag, som presenterades under våren, innebar en omstrukturering som fråntar regionerna, och därmed även klubbarna, en hel del makt.

Seko Spårtrafik, som undertecknad var kongressombud för, och även några andra inom Seko försökte få igenom att det skulle krävas en kvalificerad majoritet för att få igenom förslaget, men det röstades ner. Förslaget på ny organisation gick igenom med 117 röster för och 97 emot. Seko Spårtrafik har reserverat sig mot beslutet.

"Att Seko inte har något annat val än att följa LO:s stadgar är ett återkommande argument för att undvika obekväma frågor"

Till kongressen hade tre olika förslag på uttalanden kommit in. Ett till stöd för Ukraina, som kongressen sade ja till. Ett annat till stöd för Erik Helgeson och Hamnarbetarförbundet, som förbundsstyrelsen argumenterade emot för att det gäller ”ett personärende”. Kongressen röstade emot uttalandet med 112 röster emot och 100 röster för. Det är en skandal att ett fackförbund väljer att inte stödja en fackligt förtroendevald som utsätts för hårda angrepp från arbetsgivaren. Det hade även inkommit två olika förslag på stöduttalande för Gaza, det ena från Seko Spårtrafik. Kongressens beredningsutskott fick i uppdrag att försöka sätta samman dem till ett uttalande. Deras förslag togs emot positivt från kongressen, utom att det kom ett tilläggsförslag på att Seko borde bojkotta Israel. Tillägget röstades ner trots stort stöd, men i övrigt röstades uttalandet igenom.

En av motionerna som Seko Spårtrafik lämnat in handlar om att det borde genomföras en rådgivande medlemsomröstning inför tecknande av kollektivavtal. Det fanns en liknande motion från Seko Lokförarna SJ/Hagalund, och förbundsstyrelsen yrkade avslag på båda. Det här blev en av de största debatterna under hela kongressen, med många bra argument för medlemsomröstning för en ökad demokrati som skulle leda till bättre avtal. Förbundsstyrelsens argument var att det minsann är representativ demokrati inom Seko, och att Seko måste följa LO:s stadgar.

Att Seko inte har något annat val än att följa LO:s stadgar är ett återkommande argument för att undvika obekväma frågor. Och många köper tyvärr argumentet: två tredjedelar röstade emot motionen.

En annan viktig motion handlade om behovet av att återförstatliga järnvägen. Även här kom det många bra inlägg med argument för ett förstatligande. Förbundsstyrelsen yrkade avslag på detta, men trots det gick motionen igenom med klar majoritet.

Seko Spårtrafik hade också ett antal motioner om exempelvis en arbetstidsförkortning, fler semesterdagar, och att karensavdraget tas bort, något som inte gick igenom.

Motioner som gick igenom handlar bland annat om finansiering av kvinnliga nätverk inom Seko, och att en mycket uppskattad kurs för förtroendevalda, Vägen framåt, som tidigare tagits bort ska komma tillbaka.

Jannis Konstantis från Seko Spårtrafik gick upp och argumenterade att alla arvoden till förtroendevalda ska tas bort – de har redan förlorad arbetsförtjänst och det är inte meningen att man ska göra ekonomiska vinster på sitt uppdrag. Lokföraren Anna Bergström yrkade också för att förtroendevalda inom förbundet inte längre ska få ett halvt årsbasbelopp per år vilket de får idag. Dessa förslag röstades ner och majoriteten följde förbundsstyrelsens linje.

På onsdagen fick kongressen besök av Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson som höll ett tal för kongressen. Man kan undra vad hon har där att göra, vilket också gäller för SSU:s ordförande Lisa Nåbo som också kom dit och talade.

När vi vet att det var Magdalena Anderssons regering som försämrade Lagen om anställningsskydd år 2022 och som påbörjade processen för Sveriges Natointräde, är det särskilt osmakligt att hon bjuds in att tala på Sekos kongress.

Det som krävs nu är en verklig facklig kamp på gräsrotsnivå, för att sätta press på ledningen att agera i de frågor som är viktiga för medlemmarna. Avtalsrörelsen pågår fortfarande och många fler kollektivavtal ska skrivas i år. Det finns för lite medlemsdemokrati, men medlemmarna har fortfarande möjligheten att protestera och demonstrera för att få igenom sina krav.■