Visar inlägg med etikett Monarki. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Monarki. Visa alla inlägg

tisdag 26 april 2016

En kung för storföretagen



Av Per Olsson
- - -

Mitt under avtalsrörelsen startade Svenskt Näringsliv en insamling till kungen som fyller 70 år den sista april. Genom insamlingen vill storföretagen ge sin hyllning till en av kapitalismens bäst betalda drängar.
– Kungen är väldigt engagerad i vad företagen gör. Det har stor betydelse för svenska företag, så är det, bedyrade  Jacob Wallenberg, ordförande för Wallenbergarnas Investor, i en radiointervju för några år sedan.
Kungen och monarkin är en statligt finansierad reklampelare för svensk kapitalism i allmänhet och vapenindustrin i synnerhet. I varje större vapenaffär finns monarkin med.
Staten må ha sparat på andra områden, men inte när det gäller kungahuset. Apanaget, de pengar som staten betalar ut till monarkin, har ständigt ökat. Apanaget, som betyder ”att ge bröd”, låg ifjol på 127,5 miljoner kronor. Det är många limpor det.
"Inte bara Svenskt Näringsliv och storbolagen uppvaktar kungen på hans födelsedag. Det rödgrönrosa styret i Stockholm stad uppvaktar med körsång till en kostnad av 150 000 kronor"
Drygt hälften av apanaget, 65 miljoner kronor, gick till kungafamiljens representation och hovstatens anställda. Resterande spenderas på förvaltning och skötsel av de elva kungliga slotten. Enbart slottet i Stockholm hyser över 600 rum. Men kungen har sagt blankt nej till att låta flyktingar få rum på slottet.
Kungafamiljen och hovet kontrollerar tillsammans minst 2,1 miljarder kronor. Så varför ska de få mer?

fredag 20 september 2013

Varsla kungen – skrota monarkin

I marginalen
Av Per Olsson

I söndags (den 15 september) gjorde media sitt bästa för att blåsa upp att kung Carl XIV Gustaf firade 40 år på tronen.
Det blev många inslag och intervjuer samt en i det närmaste obligatorisk tv-sänd hyllningskonsert på kvällen.
Men inte var det speciellt många som samlats på Kungliga slottet i Stockholm för att hylla jubilaren.

torsdag 6 oktober 2011

Två kungar och en påve

Hur gick det till när kungen åkte till Saudiarabien och delade ut en scoutmedalj till kung Ab­dullah?

Carl Gustaf:
– Va, finns det ett land som heter Saudiarabien? Har dom också en kung? Ska han få en utmärkelse från scouterna? Samma som jag fick i början på 1980-talet? Okej, alltid redo.

Hur gick det till när scoutrörelsen beslutade att dela ut medaljen?
Scoutgeneral John Geoghegan:
– Kung Abdullah leder ett land som är i förändring. Det har absolut inget att göra med att han skänker scoutrörelsen 44 miljoner dollar [310 miljoner kronor]. Vadå, avrättas politiska och fackliga aktivister, hbt-personer och kvinnokämpar? Det står det inget om på checken.

Hur gick det till när regeringen inte hade något emot kungens resa?
Carl Bildt:
– Saudiarabien är ju ett oljeland. Svenska storföretag exporterar till Saudarabien. Behöver jag säga mer?

När alla andra partier byter ledare måste väl vi också, tyckte några kristdemokrater. Vad hette han som fick sparken som biträdande finansminister? Kan vi inte ta honom? Mats Odell, javisst ja. Sämre än Göran Hägglund kan han ju knappast vara.
Då uppstod sanningens ögonblick för Marcus Birro. Vad kan ge mer publicitet för landets mest kände kristdemokrat än att ställa upp för partiledarposten? Ja, i stort sett vad som helst, men det förstod inte Birro.
Han förstod inte heller att det skulle leda till att TV4 sparkade honom från Kvällsöppet. Att han snabbt som en påve drog tillbaka ansökan hjälpte inte.
Om KD får ny partiledare eller inte återstår att se. En del kristdemokrater tvekar, av rädsla för ”Juholteffekten”. Annars kan det ju gå som i en annan känd tävling – ”ingen vann”.
För övrigt är det tydligt att Odell har stöd av Livets Ord- och pingstkyrkefalangen inom KD, Sveriges svar på Teapartytokarna. De som säger att kriminalitet och fattigdom beror på djävulen. Så snart kommer Göran Hägglund att anklagas för att vara kommunist.
Per Olsson

torsdag 11 november 2010

I marginalen

Monarkin kan beskrivas som ett resande sällskap med uppdrag att sälja svensk kapitalism. Senaste trippen gick till Kina.
Under några veckor har kungafamiljen varit i Kina för att tillsammans med en rad toppdirektörer förmå landets diktatur att köpa mer svenskt.
”Bakom de kungliga högheterna rullar alltid en buss proppfull med svenska direktörer”, som Svenska Dagbladet skrev i söndags. ”Kronprinsessan Victoria nickar igenkännande till Jacob Wallenberg. Bakom honom står gräddan av det svenska och finska näringslivet på rad när kronprinsessparet anländer till Framtidsforumet på Hanaholmen i Finland. Det är McKinsey-konsulter, riskkapitalister, lobbyister och direktörer som vill sola sig i den kungliga glansen”, skrev samma tidning om kronprinsessparets besök i Finland tidigare i år.
Men åter till Kina. Kung Carl XVI Gustaf är fortfarande kvar där i något som mest liknar en tillfällig landsflykt. Kungen hyser som bekant en viss förkärlek för diktaturer. En av hans bästa vänner är, enligt egen utsago, Bruneis diktator – sultanen Hassanal Bolkiah.
Kungens nuvarande besök i Kina, eller vad man ska kalla det, är inofficiellt, vilket betyder att media kan glöm­ma det här med intervjuer och uttalan­den. Kina är ju inte heller pressfrihetens land precis.
Kungen vill nog helst glömma den senaste presskonferensen i Sverige som blev till ett riktigt självmål. Det som skulle bli till en dementi av skvallerboken Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken blev till något som inte kunde tolkas annat än som ett erkännande. ”Vi vänder blad och tittar framåt”, sa kungen till pressen för att sedan sticka till Kina.
Monarkens mindre lyckade uttalan­de fick alla hovlakejer att dra en ny lans för monarkin. Kungen är utsatt för rena häxprocessen skrev historieprofessorn Dick Harrison. Häxprocess? Har historieprofessorn helt tappat fotfästet? Och hovsmickrets okrönte konung Herman Lindqvist lät som han ville skriva in majestätsbrott i lagboken igen.
I Kina – världens största diktatur – där kungen nu befinner sig finns motsvarande majestätsbrott kvar i lagstiftningen. Den som kritiserar regimen och statsöverhuvudet (presidenten) kan dö­mas till döden. Men tror någon att kungafamiljen och direktörerna framförde någon kritik mot detta när de skålade och minglade med de kinesiska härskarna.
Per Olsson