Nya protester och jättemarscher för vården, likt den 14 december i Stockholm, måste till för att stoppa vårdkrisen (Foto: Sebastian Olsson). |
Katja Raetz (RS) |
av Katja Raetz,
specialistsjuksköterska
- - -
Krisen inom sjukvården fick ett nytt anlete med beskrivningen av situationen på Södersjukhusets akutmottagning på trettondagshelgen; patienter som ligger i mer än ett dygn öppet i dubbelrader på britsar, i väntan på bedömning eller för att få en vårdplats då avdelningar är full- och överbelagda.
"Sammanhållna vårdkedjor bryts där de mest sjuka med komplexa multipla sjukdomar, psykiska besvär eller beroenden halkar efter, medan den relativt friska delen av befolkningen med enklare åkommor lättare kan få vård"Den förtvivlade beskrivningen av dottern till en äldre man som väntade på vård delades av tusentals i sociala medier och flera, både personal, patienter och anhöriga, fyllde på med sina upplevelser av en vård i fullständig kris.
Det är inte första gången som krisen i sjukvården blir uppenbar. Personalen har sedan länge varnat för knappa eller ohållbara tillstånd med långa väntetider på akuten, riskerna med att patienter blir utlokaliserade (vårdas på fel avdelning), lång väntan på livsnödvändiga operationer, med mera. Vittnesmålen som har kommit in till Sjukvårdsuppropet talar sitt tydliga språk. Frågan som både personal, patienter och anhöriga ställer sig är: Hur kunde det bli så här?
Offensiv har i tidigare artiklar redogjort för hur vårdvalsystemet urholkar den offentliga vården då den innebär både privatisering och uppstyckning av sjukvårdssystemet.
Vårdval innebär att vården delas i olika områden som fortsatt är offentligt finansierade, men drivs av privata vårdföretag. Sammanhållna vårdkedjor bryts där de mest sjuka med komplexa multipla sjukdomar, psykiska besvär eller beroenden halkar efter, medan den relativt friska delen av befolkningen med enklare åkommor lättare kan få vård.
Inte minst har de så kallade online-läkarföretagen satt korta, snabba läkarbesök i system, vilket ökar deras inkomster.
Privatiseringen av vården har även öppnat upp för sjukförsäkringsbolag. Endast privata vårdgivare får ta emot både patienter ifrån den offentligt finansierade vården och samtidigt även patienter med privat sjukförsäkring.
Region Stockholm har med råge flest andel vårdval, i skrivande stund 41 stycken, enligt Vårdgivarguiden och därmed mest utrymme för privata sjukvårdsförsäkringar. Dagens Nyheter avslöjade i december 2019 hur sjukförsäkringar direkt kunde boka tid åt sina kunder på specialistmottagningar som vanligtvis kräver remiss från vårdcentralsläkare.
Ett exempel på den oetiska gräddfilen är bolaget Unilabs, som bland annat utför röntgen och annan diagnostik. Patienter med privat sjukförsäkring kunde få röntgen och svar inom ett par dagar hos samma bolag som tidigare kritiserades för att cancerpatienter kan få vänta månader på provsvar.
Privata sjukvårdsförsäkringar betyder att principen om att ge vård efter behov och att den med störst behov ska ges företräde sätts ur spel. Försvararna försöker ge sken av att det skulle avlasta vården då försäkringsbolagen betalar mer än regionens ersättningar.
Vad som höljs i dimridåer är att själva mottagningarna som ingår i valfrihetssystemet fortfarande betalas av den offentliga kassan. Dessutom handlar det också om personalresurser som tas från den offentliga vården. Samtidigt avlastas inte de offentliga köerna eftersom försäkringspatienter oftare är yngre och friskare än genomsnittet.
Vårdval ska ”göra det lättare för invånare att välja vårdgivare”. I verkligheten har patienter att välja den som tar emot.
Redan tidigare varnade forskaren Jens Lapidus på Göteborgs universitet för riskerna med privata sjukförsäkringar. Han beskriver hur det finns ett ömsesidigt intresse mellan de privata vårdgivarna och privata försäkringsbolag som gemensamt gynnas av att väcka misstro mot den offentliga vården (Göteborgs universitet, 2019).
Problemet är inte bara att välbärgade personer kan köpa sig förbi vårdkön, utan också mer och mer införandet av ett tudelat sjukvårdssystem med stor risk för att underminera den offentliga vården; att allt fler kommer känna sig tvungna till att skaffa en egen försäkring.
Mer än 650 000 svenskar har idag skaffat sig en privat sjukförsäkring. Det är dock fortfarande en liten andel som berörs. Gammal och/eller sjuk innebär små möjligheter att teckna försäkring. Skandalöst nog erbjuder både LO- och TCO-fack privata sjukvårdsförsäkringar till sina medlemmar.
Vad som behöver göras är att kämpa för en god och säker vård styrd utifrån behoven, och där är den fackliga kampen central. Tyvärr har fackföreningar de senaste åren inte tagit chansen när den bjöds att fullt ut ta striden för bättre arbetsvillkor.
Bra arbetsvillkor, hälsosamma arbetstider och adekvata löner, men också medbestämmande på arbetsplatserna och en sjukvårdsorganisation med helhetssyn och resurser utifrån behoven, skulle ge grunden för en vård där privata sjukförsäkringar inte skulle ses som nödvändiga.
Rättvisepartiet Socialisterna säger:
• Inga gräddfiler i vården. Förbjud privata sjukförsäkringar i offentligt finansierad verksamhet.
• Avskaffa vårdvalen.
• Stoppa vinster i välfärden.
• Offentlighetsprincipen ska gälla. Full insyn i offentligt finansierad verksamhet.
• Medbestämmande för personal, patient- och anhörigföreningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.