onsdag 31 augusti 2011

Stat och kapital i samma båt

Under den förra krisen 2008-2009 var storbanken Swedbank ytterst nära att gå omkull. När den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers kollapsade på hösten 2008 trodde Swedbanks direktörer att man skulle dras ned i fallet. Men Swedbank hade många på höga poster i samhället, en av dem var finansminister Anders Borg (M) som såg till att det blev den svenska staten (skattebetalarna) och inte minst Lettlands arbetare, unga och pensionärer som fick betala bankens svindlande affärer.
Med stat och Riksbank i ryggen kunde Swedbank och andra banker låna upp billigt och fortsätta låna ut dyrt. ”Staten gav bankerna gratispengar som de sedan använde för att tjäna ännu mer pengar på sina kunder”, som tidningen Veckans Affärer skrev.
Resultatet av dessa statssubventioner blev att bankerna snabbt blev vinstmaskiner igen.
Bara i fjol tjänade de fyra storbankerna – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank – nästan 100 miljarder kronor på sin dyra utlåning i förhållande till de låga inlåningsräntorna, det som brukar kallas räntenetto.
Högre marginaler på utlåningen har medfört att Swedbank under första ­halvåret i år kunnat redovisa en sammanlagd vinst på dryga 9 miljarder kronor.
Bankerna tjänar nu så mycket pengar att man under våren delat ut 3 miljarder kronor till sina aktieägare och under sommaren har bankens aktieägare fått ytterligare 5 miljarder kronor i form av återköp av aktier. Hela återköpsprogrammet är på 10 miljarder kronor. Återköp av aktier är ett annat sätt att höja utdelningen eftersom antalet aktier blir färre, vilket gör att vinsten per aktie stiger och det i sin tur ska pressa upp aktiekursen.
Tretton miljarder kronor mer till Swedbanks aktieägare under detta år. Det är nästan lika mycket som det skulle kosta att avskaffa barnfattigdomen i landet.
Marcus Wallenberg, ordförande i SEB, och Leif Johansson, tidigare Volvochef och numera ordförande i Ericsson, ska bli rådgivare till regeringen.  Det är utbildningsmini­ster Jan Björklund (FP) som vill betala dessa superrika för att ytterligare garantera ”att de svenska företagen upplever att svensk forskningspolitik gagnar dem”. Behövs det verkligen nya mutor och regeringsuppdrag för att vd:arna ska övertygas om att regeringspolitiken ”gagnar dem”?
Per Olsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.