Transport och Hamnarbetarförbundet rustar till lönestrid

Foto: Mattias Bernhardsson

Vägrar följa det löjligt låga märket

av Louise Strömbäck, Rättvisepartiet Socialisternas fackliga kommitté // Artikel i Offensiv
- - -

Transportarbetareförbundet kräver löneökningar på 5,5 procent i 12 månader, plus ett engångsbelopp för att ersätta de sju månader som avtalsrörelsen sköt upp under 2020 på grund av pandemin. Transport ställer sig därmed utanför LO-samordningen, och får stöd av Hamnarbetarförbundet.

Varken Transportarbetareförbundet eller Hamnarbetarförbundet ställer sig bakom industrifackens ”märke” på 4,4 procent. De två fackförbunden, som båda organiserar hamnarbetare, har varit tydliga med att de tänker ställa högre krav än märket. Hamnarbetarförbundet har även gått ut med att de kommer att ta till sympatiåtgärder om Transport tar till stridsåtgärder för att få igenom sina krav.
Transport har gått ut med kravet på en löneökning på 5,5 procent, och Hamnarbetarna har sagt att de kommer att kräva ännu mer. Båda facken hänvisar till kraven som tyska fack inom samma branscher lägger fram, och en oförståelse för varför den svenska industrin lägger sitt krav så oerhört lågt.
I både Tyskland och Danmark ställer fackförbunden krav på tvåsiffriga löneökningar, och i Liverpool i England vann hamnarbetarna en löneökning på 14-18 procent i höstas.

Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson säger att inflationen är oberoende av arbetarnas löner och att argumentet att facken nu måste vara återhållsamma med sina krav för att inte driva på inflationen bara är en ursäkt.
Arbetare har redan förlorat 6-7 procent av sina löner genom prisökningarna, och borde inte behöva offra sig ännu mer när arbetsgivarna gör stora vinster. Samtidigt begränsar den extremt låga ambitionsnivån från ”märkesfacken” handlingsutrymmet för alla andra.
Hamnarbetarna ställer även krav på en till semestervecka, och att behovsanställda ska garanteras åtta timmars avlönad tid per inbokat arbetspass. Transport nämner också dessa frågor som något de kan tänkas kräva.
De båda facken har en inte helt okomplicerad historia, så det faktum att de ställer gemensamma mål och krav är mycket positivt. Det är också viktigt att Hamnarbetarna ställer sig bakom Transport och är villiga att vidta sympatiåtgärder.

I frågan om lönen är det tydligt att båda facken lyssnar på sina medlemmar, och bland medlemmarna finns det många som är villiga att ta strid. Båda förbunden måste nu hålla fast vid kraven och inte ge med sig; om de kämpar tillsammans kan de få igenom väldigt mycket.
Hamnarbetarna borde nu ställa mycket högre krav på löneökning. Både deras och Transports medlemmar har visat att de vill ställa högre krav och att de är villiga att kämpa för det. Det är fullt möjligt att kräva full kompensation för inflationen, något som LO borde ha gjort.
Ett exempel på ett sådant krav kommer från Seko Tunnelbanan, som kräver både inflationsskyddade löner och löneökningar i krontal på minst 2 000 kronor. Det är ett krav som också Rättvisepartiet Socialisterna ställer sig bakom.

Rättvisepartiet Socialisterna kräver dessutom:
• Avtalen ut på omröstning – för kämpande, demokratiska fackföreningar.
• Rätt till fasta heltidsjobb – lika lön för lika arbete.
• Låt de rika betala – stopp för alla aktieutdelningar, chefsbonusar och fallskärmar.
• Facklig kamp för arbetarnas demokratiska kontroll över arbetsplatserna.