Här hittar du flygbladet:
http://www.socialisterna.org/sv/1/1/4660/
![]() |
| Mattias Bernhardsson |
Ett socialistiskt svar på klimathotet var en av frågorna i centrum på Rättvisepartiet Socialisternas kongress som ägde rum den 30 oktober till 1 november, i en skola i Stockholmsförorten Rågsved. Kongressen visade upp en imponerade bredd i rapporter om kris och kamp i Sverige och världen, och kampandan var på topp.
– Vi har stora uppgifter att diskutera på kongressen. Valet 2010, avtalsåret – som kan bryta stiltjen i klasskampen och ingripandet vid klimattoppmötet i Köpenhamn, sa Elin Gauffin, som öppnade kongressen.
Drygt 100 personer från olika delar av landet deltog under helgen. För första gången diskuterades och antogs resolutioner om klimatet respektive hbt-frågan. Resolutioner antogs också om den politiska situationen och krisen i Sverige, partibygge & medlemsvärvning, samt om valet 2010.
Kongressen fick internationella besök av Clare Doyle från CWI:s internationella sekretariat samt kamrater från Island och Belgien.
Under kongressen noterades det att socialdemokraternas kongress hölls samtidigt. Medan S-kongressen fortsatte att anpassa politiken till högeralliansen, t ex i skolpolitiken, handlade RS kongress om hur kris och högerpolitik slår mot arbetarfamiljerna och om behovet av kamp.
På fredagen, den första kongressdagen, började diskussionerna om världssituationen.
– Det finns nu över en miljard hungrande i världen, samtidigt som bankerna på nytt slår rekord i bonusar och aktieuppgångar. Att bromsa krisen har krävt de största räddningpaketen i historien, något som är omöjligt att upprätthålla.Vad media än säger så är krisen långt ifrån över, sa Per Åke Westerlund, RS ordförande, som inledde diskussionen om globala perspektiv.
I den följande diskussionen hölls många bra inlägg om bland annat Pakistan, krisen i Baltikum och masskampen i Iran. Hälsningar framfördes också från CWI-kamrater i Asien och Brasilien. Positivt var att majoriteten av inläggen framfördes av kvinnliga kamrater.
Dagen fortsatte med olika gruppdiskussioner, till exempel om RS kommunfullmäktigearbete, ungdomskampanjer och läget på arbetsplatserna inför avtalsrörelsen.
På eftermiddagen diskuterades RS och hbt-kampen. Lina Westerlund inledde och berättade bland annat om bildandet av hbt-socialisterna, som är ett stort steg framåt för RS hbt-arbete.
Dagen avslutades med ett stormöte om klimatkrisen. Arne Johansson underströk allvaret i klimathotet och pekade på att bara en demokratisk planering kan klara den omställning som behövs. Diskussionen handlade om det socialistiska alternativet samt den viktiga uppgift vi har att ingripa vid klimattoppmötet i Köpenhamn, där målet är att etablera CWI i Danmark.
Kongressens andra dag började med en diskussion om resolutionen Svenska perspektiv – förbered för klasskamp.
– Riksbanken räknar nu med stabil tillväxt, men tror samtidigt att 160 000 fler är arbetslösa år 2011 än 2007, sa Per Olsson som inledde diskussionen.han beskrev även det motsägelsefulla stämningsläget just nu, med få rejäla protester och lite kamp, men en växande ilska underifrån.
Under diskussionen hölls inlägg om ungdomsarbetslösheten, där RS tillsammans med Elevkampanjen kommer att sprida den kampanj som redan inletts, Unga kräver jobb och grön framtid. Andra talare analyserade fackledningens och socialdemokratins historiska kris. Ett exempel var LO Norrbottens "jobbmarsch" som samlade färre än 30 deltagare.
Flera inlägg tog den kamp som finns - protesterna mot nedskärningar i Göteborgs förorter, sopstrejken i Stockholm och strejken på Lagena i Haninge, vårdprotesterna i Västernorrland och kampen mot förslaget att ta bort helgtillägget för omsorgsanställda i Luleå kommun. De skarpa motsättningarna inför avtalsrörelsen, både i privat och offentlig sektor, togs upp av flera fackligt aktiva.
På denna punkt framfördes även en hälsning från Göran Kärrman, Socialistiska Partiet. Andra hälsningar under kongressen gjordes av Assefa Fenthaun från Ethiopian Refugee Association och Luis Cerna från Foro Latinamericano.
Dagen fortsatte med diskussioner om partibygget, valet 2010 och partiets ekonomi. I partibygget rapporterades om ökningar i både medlemstal och och antalet partiföreningar. T ex påpekades att detta var den första RS-kongressen med inlägg av kamrater från Uddevalla. Rapporter och inlägg hölls också från bland annat Sundsvall, Skåne, Eskilstuna och Jämtland, förutom RS-orter som Umeå, Luleå, Stockholm, Haninge och Göteborg. Målet som antogs är att öka medlemstalet med 100 till valet i september 2010. I ekonomidiskussionen antogs förslag om en drive för höjda avgifter och för att få fler prenumeranter att ta stödautogiro.
Lördagens sista punkt var kongressinsamlingen, som nådde 82 500 kronor. Ytterligare bidrag via plusgiro kan tillkomma.
På söndagen gavs en CWI-rapport av Clare Doyle, från CWI:s internationella sekretariat. Många exempel gavs på det enorma arbete och de uppoffringar som våra kamrater genomför runt om i världen. Hon berättade om nya steg framåt för CWI i bland annat Quebec, Malaysia och Brasilien. Hon rapporterade också om den stora studentrörelse med massdemonstrationer och ockupationer som just nu pågår i Österrike.
Kongressen gav viktiga redskap och inspiration för vårat fortsatta arbete. Under kongressen visades styrkan i vårt parti, med många unga kamrater som bidrog i diskussionerna och även allt fler kvinnliga kamrater. Valet till ny partistyrelse medförde att könsfördelningen bättrades på, och återigen var det även många unga medlemmar som blev invalda och tog nya steg framåt.
Direkt efter kongressen drar vi igång RS oc Offensivs årliga prenumerantkampanj. Målet från nu till 5 januari är att värva 300 nya autogiroprenumerationer och 100 niomånadersprenumerationer. Nu börjar också mobiliseringen till klimattoppmötet i Köpenhamn på allvar.
Johanna Evans
Teckna en prenumeration på Offensiv och bidra till den årliga prenumerantkampanjen här.
Ge ett bidrag till Rättvisepartiet Socialisternas kampanjer (via PayPal) här.

Hur kom du i kontakt med RS?
- Min polare träffade Johannes Lundebrg (RS) på pendeltåget och han frågade vad det var för flygblad han hade. Dom bytte telefon nr. Sedan bestämde jag och min kompis en träff med Johannes för att prata mer om partiet, berättar Martin Wihlén, 17 år och ny medlem I RS Haninge Södra.
Vad tycker du är den viktigaste frågan?
- Den internationella kampen! Då vi har mat för dagen medans folk svälter i andra länder.
Hur var kongressen?
- Det var kul, lärorikt och man fick träffa likasinnade.
Hur ser dina framtida planer ut inom RS?
- Jag vill fortsätta kampen mot rasism och orättvisor i världen.
Thomas Abramsson

Rättvisepartiet Socialisterna står till 100 procent bakom Stockholms soparbetare och er kamp för att försvara era jobb och löner.
När jag började undersöka om det fanns några regler eller riktlinjer som sa hur lång barns lunch måste eller borde vara visade det sig att det inte fanns några sådana. I Livsmedelsverkets broschyr "Bra mat i skolan" med råd för måltiderna i skolan och barnomsorgen står bara att det ska finnas "tillräckligt med tid för att äta".
Jag ringde Haninge kommuns koststrateg Catarina Heilborn och fick reda på att 25 minuters lunch i min dotters f-5-skola inte var ett enskilt dåligt exempel, ungefär så såg det ut i samtliga av kommunens skolor. Hon berättade att det tidigare hade funnits nationella riktlinjer om minst 20 minuters lunch, alltså ännu kortare än vad man har i Haninge dag, men dessa riktlinjer hade tagits bort och nu var detta helt oreglerat. Catarina Heilborn själv tyckte att detta var en viktig fråga och att matsalstiden var alldeles för kort. Hon sa att jag var den första som hade påpekat detta och nu när frågan var lyft så skulle hon börja jobba med detta.
Det låter bra att koststrategen skulle börja jobba med denna fråga och man får hoppas att de personer i kommunen som bestämmer i dessa frågor, både tjänstemän och politiker, lyssnar och inser att barnens tid i matsalen är för kort. Skrämmande är dock att jag skulle ha varit den första som påpekade detta om barnens knappa tid i matsalen och det får en att börja fundera på vad de som jobbar med dessa frågor i kommunen egentligen håller på med.
Kan man hoppas på att politikerna lyssnar? Tyvärr är det ju som vanligt pengar som styr. Då resurserna som tilldelas kommunerna är knappa skär kommunpolitikerna från de etablerade partierna ner och verksamheten försämras, då påverkas även barnens mat och förhållandena runt måltiderna. Istället för att bestämma vad som måste finnas för att skolan och barnomsorgen ska fungera tillfredsställande och kräva de resurserna som behövs för att genomföra det så utgår de etablerade kommunpolitikerna från hur mycket pengar som finns och försöker lösa uppgifterna så gott det går. Detta gör att barngruppernas storlekar ökar, lärartätheten minskar och barnens tid för att äta blir alltför kort. De etablerade kommunpolitikernas partikamrater på riksnivå fortsätter att ge för lite pengar till kommunerna eftersom de hellre gynnar privata företag och storägare än kommunal verksamhet. De etablerade kommunpolitikerna beklagar sig i ord men i handling stödjer de sina partiers nedskärningspolitik.
Vad gäller argumentet som min dotters förskolelärare använde, när barnen väl hade vant sig och gjorde allt ordnat så skulle det gå bättre, så stämmer det säkert. Barn är på sätt och vis väldigt anpassningsbara. Om det är bra för barnen är en helt annan fråga. Liknande argument hör man när man frågar hur det kan fungera med gruppstorlekar på 21 eller 22 barn inom förskolornas äldregrupper. Då säger förskolelärarna att det är lite mycket men att det fungerar bra bara man delar upp barnen i grupper och organiserar verksamheten i olika "stationer". Frågan som aldrig verkar ställas är vad barnen förlorar när leken organiseras, när utrymmet för spontanitet och frihet, som skulle ha kunnat finnas om barngrupperna var mindre, försvinner.
Jag vill inte att barn inom f-5-skolor, vilka kan vara så unga som fem år, ska behöva känna sig stressade när de sitter och äter. Jag vill inte heller att så små barn ska behöva lära sig att bete sig effektivt för att kompensera för att de som bestämmer i Haninge inte ger barnen tillräckligt med tid för att äta i lugn och ro eller tillräckligt med resurser för att barngruppernas storlek ska kunna minskas.
Tobias Lindberg