CWI: För en alleuropeisk 24-timmars generalstrejk mot EU:s högerpolitik

Tiden är mogen för en alleuropeisk generalstrejk säger CWI i det uttalande som vi publicerar.
CWI, Committee for a Workers' International är den internationella organisation med sektioner i över 40 länder vilken Rättvisepartiet Socialisterna är anslutna till.
Flera europeiska fack och sociala rörelser har också uttalat sig för en samordnad gemensam strejk i Europa i år.

Hösten har börjat med en massmotståndets och kampens big bang-återkomst. Miljontals människor i hela Europa börjar dra slutsatsen att beslutsam kamp krävs för att undvika ruinens väg.
Detta visade sig när Iberiska halvön (Spanien och Portugal) under en lördag i september upplevde en explosion av revolt underifrån samtidigt som tiotusentals gick ut på gatorna i Paris. I Portugal ägde den största demonstrationen sedan revolutionen 1974 rum den 15 september och skakade den tidigare ”stabila” koalitions­regeringen i dess grundvalar, vilket satte dess omedelbara överlevnad på prov.
Den följdes fem dagar senare av en ”motståndsmur” bestående av tiotusentals u­tanför ­statsrådsbyggnaden, som samlades för att kräva regeringens avgång. Därefter, lördagen den 29 september, deltog hundratusentals i den protest som utlystes av CGTP, då Lissabons gator genljöd av krav på att Trojkan – Internationella valutafonden (IMF), Europeiska centralbanken (ECB) och EU – ska avsättas och generalstrejk utlysas för att sparka ut regeringen medan den ligger nere för räkning.

De portugisiska arbetarnas kamp har också inkasserat höstens första seger. Regeringen tvingades dra tillbaka den brutala attack som skulle ha inneburit att arbetarna hade förlorat en månadslön om året samtidigt som bossarna hade beviljats nya skattelättnader. Denna utgång med en om än tillfällig och delvis seger, måste ropas ut över hela kontinenten. Det är första gången sedan krisens början som en regering har tvingats backa ifrån att genomföra en större attack. Det utgör en lämplig reprimand för de som hävdar att marknadens och storföre­tagens diktat är omöjliga att utmana.
Den portugisiska regeringen har nu emellertid återigen gått till offensiven, med tillkännagivandet av vad den själv kallar ”enorma” skattehöjningar för att kompensera för bortfallet av de socialskyddsintäktshöjningar som den tvingades backa ifrån att genomföra. Detta utgör en ny ­utmaning för landets kamprörelse.
Tyvärr har Portugals största fackliga centralorganisation CGTP svarat med att endast utlysa en endags generalstrejk den 14 november – det vill säga efter det att parlamentet har röstat om regeringens budgetförslag.
En seriös kamp för att verkligen besegra regeringen kräver betydligt mer än en strejkaktion efter att beslut fattats. Det som krävs är en seriös strategi med målet att fälla regeringar som genomför kapitalismens åtstramningskrav.

Madrid upplevde samtidigt med de portugisiska protesterna ett utbrott av raseri mot Rajoy-administrationen, när tiotusentals omringa-de parlamentet och krävde regeringens avgång.
Denna andra ”inringning” av parlamentsbyggnader av tiotusentals inom fem dagar, kom som den senaste protesten mitt i en intensiv period av mobiliseringar – med uppemot en halv miljon som demonstrerade i Madrid bakom fackliga banderoller den 15 september och en generalstrejk i Baskien den 26 september.
Under det påföljande veckoslutet ägde det rum protester som sammanlagt samlade 40 000 protesterande i sex tyska städer, medan drygt 50 000 gick ut på gatorna i Paris mot EU:s finanspakt som lagfäster åtstramningspolitiken. Och sedan följde nya stora strejker och demonstrationer i Grekland.

En ny stormig fas öppnar sig även utanför de länder som hittills själva utgör epicentrum för motståndskampen i Europa. Detta har visats genom den brittiska TUC-kongressens (TUC är brittiska LO) beslut att överväga en generalstrejksaktion som skulle bli den första i sitt slag på över 80 år.
Det är mot denna bakgrund som CWI uppmanar alla grupper inom den europeiska arbetarrörelsen och vänstern att enas bakom ett samordnat kampprogram som kan bli till ett organiserat alleuropeiskt slag mot de kapitalistiska regeringarna, mot Trojkan, mot marknaden och aktieägarna.
Till följd av trycket underifrån har Europafackets (EFS, den engelska förkortningen är ETUC) ledare flera gånger under senare år känt sig tvingade att utlysa alleuropeiska aktionsdagar och kampanjer. Tiotusentals har demonstrerat med EFS i exempelvis Bryssel och Budapest. Men dessa aktioner har i huvudsak varit av symbolisk karaktär och inte någon verklig samordning av den växande arbetar- och ungdomskampen.
I veckan (den 17-18 oktober) håller Europafackets exekutiva kommitté styrelsemöte i Bryssel. På mötet kommer frågan om storstrejk i Euro­pa att diskuteras.
De två största spanska fackliga centralorganisationerna CCOO och UGT har båda luftat idén om samordnade strejkaktioner i södra Euro­pa och om inte det är möjligt en generalstrejk på den iberiska halvön den 14 november.

En gemensam strejk från Portugals och Spaniens arbetare lyfter kampen till en ny och högre nivå. Men det finns möjlighet att gå ännu längre om även arbetarkämpar i Grekland, Italien, Storbritannien och andra länder reser samma krav och pressar sina fackliga ledningar till att utlysa strejk- och protestaktioner samt demonstrationer den 14 november.
En alleuropeisk kampdag med generalstrejker den 14 november ­skulle utgöra ett betydande och viktigt steg framåt.
En rad möjligheter har redan missats, som till exempel i mars 2012 då mäktiga generalstrejker skakade Spanien och Portugal med sju dagars mellanrum, samt den 15 oktober 2011 då hundratusentals unga människor som mobiliserats av ”indignados” och av ”occupy”-rörelserna gick ut på gatorna över hela Europa och i USA.
Vi kan inte låta fler tillfällen gå förlorade. CWI har konsekvent försvarat det nödvändiga i Europaomfattande motstånd genom att stå för samordning av strejker och demonstrationer över nationsgränser, med siktet inställt på en Europaomfattan­de generalstrejk.
Vi har också kämpat för att omsätta dessa förslag i handling, med internationella initiativ som har vunnit brett stöd bland aktivister inom den europeiska vänstern och arbetarrörelsen och som har fått vidare spridning genom det arbete som Paul Murphy, Europaparlamentsledamot för Socialist Party (CWI på Irland), bedrivit i EU-parlamentet och i den Förenade vänstergruppen GUE/NGL.

Samtidigt vill vi poängtera att sådana internationella aktioner inte får uppfattas som alternativ till något istället för beslutsamma aktioner i de olika länderna för att försvara levnadsstandarden; de fackliga ledarna får inte tillåtas använda internationel­la aktioner som avledningsmanövrar. Kampen i ett land går hand i hand med internationella, gränsöverskridande aktioner och kampanjer.
CWI uppmanar nu alla fackliga aktivister, arbetare och unga i kamp att sätta Europafackets ledare under ett så hårt tryck att man tvingas överge sin nuvarande hållning och istället tar sig an uppgiften att samordna motståndet.
Organiserad opposition underifrån kan, vilket har visats genom exemplet i Storbritannien med det nationella nätverket för fackliga förtro­endevalda (National Shop Stewards’ Network), tvinga även de mest hårdnackade konservativa fackliga byråkratier till handling.

En internationell kampdag under denna höst/vinter, eventuellt den 14 november, skulle kunna innehålla samordnade generalstrejker i Spanien, Portugal, Grekland, Italien och andra länder, med massolidaritetsdemonstrationer och -aktioner i alla länder.
En sådan skulle, då den europeiska kapitalismen försmäktar under kaos och kris, sända ett mäktigt budskap om styrka och beslutsamhet från en enad arbetarklass.
Denna motståndskamp måste emellertid, i kontrast till den politik som den stora majoriteten av de fackliga ledare som inte ser något alternativ till kapitalismen står för, beväpnas med ett socialistiskt alternativ till de attacker och den misär som påtvingas oss av det kapitalistiska EU.
CWI har under lång tid framhållit behovet av att nya masspartier för arbetarklassen byggs.
Grupperingar som den franska Front de Gauche (Vänsterfronten) och Syriza i Grekland har potentialen att bli till avgörande steg i den riktningen.
Nödvändigheten av att bygga framstår nu i ännu skarpare dager då situationen av kapitalistisk kris så brutalt kastar upp nödvändigheten på bordet av att arbetare och unga tar kamp för att utmana de politiska makthavarna och för genomförandet av ett alternativt socialistiskt program.
Om inte arbetarrörelsen och vänstern kan visa en väg framåt är risken stor att rasistiska och även nynazistis­ka grupper kan växa. De oroväckande framgångarna för nazistiska Gyllene Gryning i Grekland är en varning.
Enad och välorganiserad kamp krävs för att slå tillbaka rasisthotet.

CWI anser att ett sådant program bör börja med det nödvändiga i att förkasta de illegitima statsskuldsavbetalningskraven – vilka är instrument för kapitalistisk utpressning som de rika bär ansvaret för, men försöker lägga över på oss – och för massiva investeringar i statliga arbetsprogram, till att börja med finansierade genom massiva skatter på de overksamma mångmiljardförmögenheter som de superrika sitter på.
Målsättningen måste vara att ­byta ut de kapitalistiska regeringarna mot regeringar som inte är instrument för eliten, utan som genomför kraven från och är ansvariga inför ­arbetande människor, de unga, pensionärerna och de fattiga.
Förstatligandet av bankerna och ryggraden inom ekonomin under arbetarklassens demokratiska kontroll och styre skulle göra det möjligt att använda dessa rikedomar för att utveckla en ekonomisk plan för återupplivandet av de nationella ekonomierna och för den europeiska ekonomin, att skapa jobb och garantera en anständig framtid för den unga generationen.
Euron (EMU) och EU är kapitalets verktyg, vilket den nya finanspakten som mer eller mindre grundlagsfäster åtstramningspolitiken är ytterligare en bekräftelse på.
En samordnad kamp över hela Europa, mot EU och Trojkans nedskärningar och för ett socialistiskt alternativ, skulle börja lägga ­grunden till ett annat Europa – en federation av demokratiskt socialistiska länder.

CWI står för:
> Nej till nedskärningar och åtstramningar. Låt de rika, storbolag och banker betala krisen.
> För massiva statligt finansierade jobbprogram.
> Ingen avbetalning av de skulder som spekulanter och kapitalistis­ka regeringar dragit på sig – ut med Trojkan.
> Finansiera offentliga jobbsatsningar med en kännbar straffskatt på de miljarder euro som rika och bolag har samlat i sina kassakistor. Inför kapitalkontroll av och statsmonopol på utrikeshandeln för att förhindra kapital­flykt.
> Förstatliga bankerna, finanshus och ekonomins nyckelsektorer under arbetarnas demokratiska kontroll och styre! För en demokratisk socialistisk planerad ekonomi.
> Alleuropeisk kamp mot åtstram­ningarna! För en generalstrejks- och protestdag i hela Europa under denna höst! För en alleuropeisk 24-timmars generalstrejk!
> För massförankrade demokratiska politiska organisationer av och för arbetarklassen som kämpar för arbetarregeringar som genomför en socialistisk politik.
> Nej till EU! För ett demokratiskt socialistiskt Europa.