Fler politiker än Kaplan har kopplingar till turkiska regimen och extremhögern

Kaplan avgår • Haningepolitiker som riksdagsledamoten Sedat Doğru (M) och Kultur- och fritidsnämndens ordförande Mehmet Coksürer (MP) bland politikerna som haft möten med ultranationalister

Mattias Bernhardsson (RS)

Av Mattias Bernhardsson,
kommunfullmäktigeledamot Rättvisepartiet Socialisterna Haninge
- - -

Avslöjandet att bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) suttit på middag med företrädare för den turkiska fascistorganisationen "Grå Vargarna" (ungdomsförbund av fascistiska MHP, Nationella Aktionspartiet), har lett till en kritikstorm som idag lett till att han avgår.
Med på middagen finns också högerextrema Barbaros Leylani, den nu avgående vice ordföranden i Turkiska Riksförbundet som nyligen uppmanade till ännu ett folkmord av armenier på Sergels torg. För inte allt för länge sedan var det Mehmet Kaplan som mest ihärdigt argumenterade mot att riksdagen skulle erkänna det historiska folkmordet på armenier.
Folkmordet utfördes huvudsakligen under det osmanska riket 1915-1923 av militären och den nationalistiska rörelsen Ungturkarna.

Till bords med bostadsminister Mehmet Kapland (MP):
folkmordstalaren Barbaros Leylani i ljusblå kostym och fascistledren
Ilhan Senturk (ordförande för Isvec Ülkü Ocakları (Grå Vargarna i Sverige)
i vit skjorta och svart kavaj. Kapland längst ned vid bordet.

Leylanis försökte försvara sig med att han "inte hade ett skrivet tal". Men talet han höll är tydligt:

”Det är dags att enas! Det räcker! Låt dem se dessa flaggor med måne och stjärna. Turken vaknar! Armeniska hundar bör akta sig! Död åt armeniska hundar! Död! Död! Död!”... ”Fosterländer kan inte delas. Den turkiska rasen kommer att enas! Jag säger detta, kanske räcker inte mitt liv till, men om gud vill kommer våra barn och barnbarn att skapa den turkiska enigheten. Det är dags för de turkiska staterna att enas! Jag tackar alla deltagare. Det här är vår plikt. Vi bör visa skandinaverna vad turken står för. Vi tycker inte om blod, men vi kan låta blodet rinna!”

Kaplans försvar – att han inte reflekterade över att dessa högerextremister satt med på middagen – håller inte. Det är att likna med att inte reflektera över att kända nazistledare i Svenska motståndsrörelsen sitter vid middagsbordet.
Högerextremismen är global och dess gemensamma huvudfiende är arbetarrörelsen. Sverigedemokraternas utspel om en misstroendeförklaring mot Kaplan blir rent komisk då både SD och MHP är högerextrema partier som använder nationalism och rasism. Även om MHP är långt mer extrema och våldsinriktade än SD, har de en gemensam högerextrem värdegrund som är allt från homofobisk till kvinno- och arbetarfientlig. I en fiktiv gemensam parlamentarisk församling skulle båda rösta mot rätten till samkönade äktenskap, utvidgade aborträttigheter och krav på samtycke vid sex.
De svenska högerextremisterna på Avpixlat har försvarat de turkiska fascisterna MHP. Trots att MHP och Grå Vargarna utfört tusentals mord på fackliga aktivister och andra meningsmotståndare anser Avpixlat att de är ”rätt beskedliga”.

Kaplan har tydliga kopplingar till Milli Görüs och Muslimska Brödraskapet som sänkte åldersgränsen för giftermål för flickor i Egypten till 14 år

Det har också framkommit att Kaplan vid flera tillfällen har träffat representanter för den högerreaktionära organisationen Milli Görüs.
Milli Görüs Movement facebooksida är fylld med texter och bilder som ger öppet stöd till Muslimska Brödraskapet i Egypten.
När högerextrema Muslimska brödraskapet tog makten i Egypten sänkte de åldersgränsen för giftermål till 14 år för flickor samt gjorde det möjligt att flickor kunde säljas för sexuella syften.
Det är heller ingen hemlighet att SUM (Sveriges Unga Muslimer) – som Kaplan varit ordförande för – är knuten till högerextrema Muslimska Brödraskapet via SUM:s moderorganisation FEMYSO (Forum for European Muslim Youth and Student Organizations).

Moderaternas riksdagsledmot Sedat Doğru från Haninge var delaktig i AKP-politikerns besök i riksdagen, är facebookvän med fascistledaren Ilhan Senturk och gillar fascistsidan Isvec Ülkü Ocaklari på Facebook

Kaplan har tidigare beskyllts av kurdiska flyktingar att att tydliga kopplingar till det styrande regeringspartiet AKP i Turkiet, ett högerislamistiskt och ultranationalistiskt parti som med Recep Tayyip Erdoğan vid regeringsmakten dragit landet till ett inbördeskrig mot den egna befolkningen. AKP växte fram ur Milli Görüs som också är nära knutet till Muslimska Brödraskapet.
Bland annat organiserade Kaplan AKP-politikern Mehmet Metiners besök i Sveriges riksdag tillsammans med UETD (Union of European Turkish Democrats) – vilken är AKP-regimens främsta lobbygrupp.

Mehmet Kaplan (MP) och Sedat Doğru (M) med Mehmet Metiner (AKP)

Idag skriver dessutom SVT om Kaplands omfattande kontakter med Rafet Candemir, som beskrivs vara "Erdoğans man i Sverige" som arbetar för ett "råd" som "rapporterar direkt till premiärministerns kontor i Turkiet".
Vad de inte skriver är att det rådet är YTG (Agency for Turks Aboad) vilken Rafet Candemir är ordförande för. Candemir också han medlem i Miljöpartiet. YTB arbetar uttalat för att ena turkar och turkiska folk under "ottomanska värderingar", d v s starkt nationalistiska, kvinno- och arbetarfientliga värderingar. YTB är dessutom ogenerat kopplat till AKP:s lobbygrupp UETD.
Också Miljöpartiets politiker Derya Uzel Senir finns med i UEDT-sammanhang.

http://kuluhaber.net/haber_detay.asp?haberID=3617&HaberBaslik=isvec-uetd-stokcholmde-iftar-verdi

Men det är inte bara miljöpartister som är aktiva för UEDT. Även Moderaternas riksdagsledmot Sedat Doğru från Haninge var delaktig i AKP-politikerns besök i riksdagen. Moderaten är också facebookvän med fascistledaren Ilhan Senturk, som Kaplan rätteligen kritiseras för att ha samröre med. Att det inte rör sig om ett misstag visas av att han också gillar Grå vargarnas svenska sida på facebook (Isvec Ülkü Ocaklari).

Sedat Doğru (M) och Mehmet Coksürer (MP) på middag med bland annat
Erdogans man Candemir.

Både Sedat Doğru (M) och ordföranden i Haninges kultur- och fritidsnämnd Mehmet Coksürer (MP) syns i sammanhang med UETD och YTB-ordföranden Candemir.
Mehmet Coksürer (MP) gillar även "TRE Avrupa Seçim Ofisi" på Facebook: Recep Tayyip Erdoğans Europeiska rekryteringsbyrå som mobiliserar stöd till Erdogal och AKP i hela Europa, särskilt i valen.

En vårbudget för välfärd?

”Pengarna kan alltså hamna i helt andra hål – och täcka kommunala kostnader som inte är ’välfärd’ i den mening som regeringen och Vänsterpartiet lägger i ordet”

Av Robert Bielecki

– Efter åtta år av nedskärningar investerar vi nu i ett nytt samhällsbygge, menade Stefan Löfven när den nya vårdbudgeten presenterades och ”glömmer” socialdemokratins världsrekord i ”budgetsanering” under 1990-talet.

Men kommer budgeten att innebära en verklig förändring?
Vårbudgeten har tagits fram av S-MP-regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och ska bland annat ge 10 miljarder kronor årligen till kommuner och landsting i landet. Vidare ska rutavdraget omfatta fler tjänster, avdragsrätten på räntor på efterställda lån slopas, momsen på mindre reparationer sänkas från 25 till 12 procent och nollränta på skattekontot införas.

V gör stor sak av att budgeten innehåller ”vänsterpolitik på riktigt” då en skatt på finanssektorn, främst en slags bankskatt, införs år 2017. Dock ger den i förhållande till storbankernas groteska vinster blygsamma 1,4 miljarder kronor per år. En ”vänsterpolitik på riktigt” vore att bygga rörelser för att kräva tillbaka bankerna på de 34 miljarder kronor som sköts till under krisåren 2008-09 som ett första steg, med mål på ett förstatligande av bankerna under demokratisk kontroll.

RS fackliga möte tog sikte på att stödja den fackliga kampen

Rättvisepartiet Socialisternas (RS) fackliga möte i Haninge Kulturhus i Handen på onsdagskvällen, på temat "för en kämpande fackföreningsrörelse", hade en stor facklig bredd med medlemmar och fackligt aktiva från Transport, Byggnads, Kommunal, Livs, Seko, IF Metall och Vårdförbundet.

Mattias Bernhardsson

Under mötet diskuteras de pågående strejkerna av Målarna, Byggnads och Sjöbefälsföreningen, såväl som Unionens och Sveriges ingenjörers stora strejkvarsel och pågående lokala fackliga strider.

– Det här mötet är till för att uppmärksamma viktig facklig kamp, men också för att diskutera hur vi kan stödja den kampen, berättade RS kommunfullmäktigeledamot Mattias Bernhardsson som inledde mötet.

Jan Spanedal

Jan Spanedal, sopgubbe samt ordförande för Renoklubben och vice ordförande för Miljösektionen, berättade om Transports avtalsrörelse och vilka stridsfrågor sopgubbarna står inför. I flera år har de försvarat sina löner från attacker och senast för två månader sen stoppades ett försök att inför två-skift.

– Vi har två stora aktiva fackliga kamper just nu. Det ena är miljöarbetareavtalet och det andra är upphandlingarna. Miljöarbetareavtalets avtalstid har gått ut, och vi kanske får strejka då. Motpartens högsta önskan är att se till att vi får dubbelt så mycket att göra, samt att sopbilen ska gå dygnet runt. Men vi har en belastningsbegränsare som sätter ett tak för hur mycket man får belasta en sopgubbe. I upphandlingarna kräver vi fast anställning från dag 1 när ett nytt företag kliver in. Vi vill även behålla vår lön. Dessa krav har vi alltid haft och det har alltid fungerat på ett eller annat sätt.

– Vi sopgubbar i Stockholm en otroligt stark facklig styrka. När något händer så ställer alla upp direkt till 100 procent. När en sopgubbe på LLAB blev hotad att betala för bucklor på sopbilen satte sig alla sopgubbar. Tydligen så löste det sig samma dag och i fortsättningen slipper de vara rädda för avdrag på lönen, berättade Jan Spanedal.

Sanna Tefke berättade om Kommunals avtalsrörelse och stridsviljan på arbetsplatserna.

– Undersköterskornas löner är de som halkat efter mest och är idag i snitt 2 800 kronor lägre än en verkstadsarbetares, berättade Sanna Tefke.

Också löneklyftorna mellan män och kvinnor har ökat de senaste åren. År 2014 tjänade LO-kvinnor utan tjänstemannaavtal 17 860 kronor i månaden före skatt när arbetstiden tas i hänsyn, vilket endast är 73 procent av vad LO-män utan tjänstemannaavtal tjänade, 24 460 kronor, visar LO:s Jämställdhetsbarometer som utkom i början av mars i år.

– Somliga säger att sopgubbar och byggnadsarbetare redan har bra lön och villkor, att enda sättet för undersköterskorna att komma ikapp i lön är att "männen" i dessa yrken står tillbaka i avtalsrörelsen. Det är ett argument för vissa att att inte stödja deras krav. Men det är inte männen som ska "stå tillbaka", det är kapitalisterna som ska stå tillbaka så att alla arbetare kan förbättra sina villkor och dessutom ge extra i påslag för underbetalda att komma ikapp. Sopgubbarna har tagit strid efter strid för att försvara sina villkor. Det är ett exempel för andra fack att följa, sa Sanna Tefke.

Sanna Tefke

Sanna Tefke var delaktig i att krav började ställas på kollektivavtal i privat hemtjänst i Haninge 2013. Livs tillhör de fack som kämpar för kollektivavtal på arbetsplatser där ägarna inte är anslutna till en arbetsköparorganisation.

Allt stöd till strejkerna!

Röster från Målarnas, Byggnads och Sjöbefälsföreningens strejkvaktskedjor

Byggnadsarbetare i Södertälje i strejk

> RS samlar till fackligt stormöte i Haninge onsdag 13 april

- - -
Byggnadsarbetarnas och sjöbefälens strejk startade den 12 april och nu är tre fackföreningar ute i strejk: Byggnads, Sjöbefälsföreningen och Målareförbundet. Rättvisepartiet Socialisterna ger fullt stöd till dessa strejker och har besökt strejkvaktskedjor för att visa stöd och solidaritet med den pågående kampen.

Stockholm: "Bra att det händer något"

Vid ett av byggena på Klara C mitt emot Centralstationen i Stockholm strejkar ett 20-tal byggnadsarbetare som jobbar för byggjätten Skanska.

– Bra att det händer något. Här är alla som jobbar för Skanska med i strejken, säger Peter Kuzmanowsky, som går strejkvakt tillsammans med en arbetskamrat, och fortsätter: 

– Kampen mot lönedumpningen är den största frågan. Alla ska jobba under samma avtal. Ackordet ska också vara kvar. Det handlar om hur man värderar och planerar arbetet. Vi har begärt 3,2 procent, men det tycks arbetsgivarna [Sveriges  Byggnadsindustrier] bestämt säga nej till.

En av Målarnas strejkvakter
i Stockholm

Vid det angränsande bygget strejkar Målareförbundets medlemmar. Målarna har strejkat sedan den 8 april och förbundet har liksom Byggnads varslat om upptrappad strejk från den 22 april.

– Arbetsgivarna vill alltid lägga ansvaret på arbetarna. Just nu vill man inte prata med facket, säger en av Målareförbundets strejkvakter på Orgelpipan 6.

Det är tredje strejkdagen och kampviljan är god, bedyrar Kim Larsson Bladh  och Joakim Nordin som har fem respektive sex år i yrket.

–  Ackordet är den stora frågan, säger Joakim Nordin.

– Ett annan viktigt fackligt krav är bättre och mer genomarbetade utbildningsplaner för lärlingar. Som det nu är blir man placerad på ett bygge i hopp om att man ska lära sig yrket, säger Kim Larsson Bladh som också berättar att de har fått många positiva kommentarer:

– Många kommer fram och säger ”kämpa på” och informerar om hur det ligger till i deras avtalsrörelse samt säger att de också är beredda att strejka.

Utnyttjandet av arbetare från andra länder kallar byggnadsarbetarna vid Hammarbyhöjden för modernt slaveri.

Byggnadsarbetare vid Hammarbyhöjden i Stockholm

– Vi har full uppslutning i strejken, säger Wobbler Nilsson och Allan Eriksson som står strejkvakt utanför Einar Mattssons bygge i Hammarbyhöjden. 

– Det här blir spännande, det är första gången vi strejkar. Strejkkassan är välfylld om man säger så. 

– Huvudentreprenörskapet behöver utvecklas för vi har inte märkt någon större skillnad. Dålig planering, stress och språksvårigheter leder till arbetsplatsolyckor där våra liv kan stå på spel. Det behövs ett ordentligt lärlingssystem och trygga jobb. Tillfälliga anställningar gör bara att folk utnyttjas. Vi har hört om arbetare från andra länder som inte får mer än 30 kronor i timmen och bor på arbetsplatsen. Det är just modernt slaveri. 

Sjöbefäl i strejk

Vid strömkajen i Stockholm står ett gäng gulklädda strejkvakter från Sjöbefälsföreningen. Just som Offensiv intervjuar Hans-Dieter Grahl kastar Delfin XII loss.

– Det är typiskt. Delfin I här intill är i strejk och belagd med blockad. När entreprenören kör Delfin XII vid denna tidpunkt är det strejkbryteri. Vi hade hoppats att entreprenörerna skulle respektera strejken, men nu får vi diskutera åtgärder, säger Hans-Dieter.

– Idag är det tre avtal inom skärgårdstrafiken, två i öst och ett i väst. Vi slåss för ett gemensamt branschavtal, men vi vill behålla tarifflönerna. Redan i förra avtalet öppnades upp för att testa individuella löner, så 25 procent av oss har haft de. Alla är emot individuella löner nu, speciellt de som testat. Vi träffar ju inte redarna, vi jobbar ensamma, så de individuella lönerna blir bara helt godtyckligt satta. Enda effekten är att det idag kan skilja 2 500 kronor i lön mellan oss. 

Flera av sjöbefälen bekräftar bilden av att de egentligen inte har större problem med redarna, utan att det är Almega som är så provokativa i varje avtalsrörelse. Hösten 2013 bröt Almega förhandlingarna med Seko och en strejk utbröt. Strömma uppviglades av Almega till rena strejkbryteriet som till och med Almegas egen huvudförhandlare deltog i. Sjöbefälen har nu starkt stöd från Seko som kanske kommer att gå ut i sympatiåtgärder om strejken blir långvarig.

Södertälje: ”Det är rätt att vi strejkar”

– Det är rätt att vi strejkar. Vi måste markera, säger en av Byggnads strejkvakter på bygget Grand Central i centrala Södertälje. 

– Arbetsgivarna vill få bort ackorden, som vi tycker funkar bra. De gör arbetet kollektivt.

De nio kollektivanställda på bygget är uttagna i strejk. Där inne finns bara en rörmokare, en elektriker och cheferna.

Att motsättningarna är hårda märks på att Medlingsinstitutet inte använde möjligheten att skjuta upp strejken i två veckor, säger Byggnadsmedlemmarna.
Strejken handlar om hela samhällsutvecklingen. Arbetsgivarna vill ha 1930-talet tillbaka och aktieägarna struntar i vad som produceras, bara det ger stora vinster. Så låter en del av diskussionen på den första strejkdagen.

"Vi torterades av polisen"

Intervju med den politiska flyktingen Ntobuah Julius Mvenyi, ny medlem i Rättvisepartiet Socialisterna Haninge, om sin tid som politisk aktiv i Kamerun och flykten undan den brutala och våldsamma repressionen han fick utstå

Ntobuah Julius Mvenyi

Var bodde du innan du kom till Sverige?

– Jag har bott i båda de engelsktalande provinserna: Bamenda, som ligger i den nordvästra provinsen där jag växte upp och gick i gymnasium och senare i Buea, som ligger i sydväst.

Hur var ditt liv där innan du tvingades fly?

– Jag ville bli ingenjör i gymnasiet. Men när jag tog inträdesprovet till universitetet såg jag att alla frågor var på franska istället för på engelska och eftersom jag inte kunde ett ord på franska lämnade jag salen 20 minuter senare. Jag var förkrossad. Det var nu som jag började inse att föreningen av Öst- och Västkamerun inte fungerade. Östkamerun hade använt föreningen som ett sätt att ”kolonisera” Västkamerun genom att till exempel nedmontera Västkameruns hela polisstyrka. 

Kamerun ligger i Västafrika och var först koloniserat år 1884 av Tyskland. Men efter första världskriget blev Tyskland av med alla sina kolonier och Kamerun delades mellan Storbritannien och Frankrike. Storbritannien fick Västkamerun medan Frankrike fick resten, som blev Östkamerun.
Efter många konflikter blev Östkamerun självständigt år 1960. Ett år senare, 1961, fick Västkamerun rösta om de ville förenas med Nigeria eller Östkamerun. De fick inte rösta om att bli självständiga och anledningen man gav var att landet inte skulle vara ekonomiskt starkt nog.

Kom på möte för en kämpande fackföreningsrörelse

Onsdag 13 april
kl 18.00 Haninge kulturhus

På onsdag samlar Rättvisepartiet Socialisterna Haninge till fackligt stormöte på temat "För en kämpande fackföreningsrörelse". Mötet inleds med filmvisning av Johan Palmgrens hyllade dokumentär Taxiklubben (se trailer här) starring fackkämpen Allonias Sebhatu (läs mer om taxichaufförernas kamp här).

Sen blir det tal och diskussion om facklig kamp, exempelvis undersköterskornas kamp för högre och jämställda löner, de pågående strejkerna och varslen (Målarna, Byggnads, Unionen, Seko m fl), Livs blockader för kollektivavtal på bagerierna, sopgubbarnas kamp mot lönedumpning och kampen för en fackföreningsrörelse utan pampar och privilegier.

Temat "för en kämpande fackföreningsrörelse är akut aktuell efter LO-ledningens och Svenskt Näringslivs gemensamma försök att kväva avtalsrörelsen i förra veckans utspel att facken ska "respektera" det låga märket på 2 procents löneökning samtidigt som företagen genomför rekortutdelningar till aktieägarna.

Inte så mycket till bankskatt

RS: Förstatliga storbankerna och använd vinsterna till att finansiera välfärd, offentliga jobbsatsningar och den allt mer akuta och nödvändiga klimatomställningen

I marginalen
Av Per Olsson

S-MP-regeringen föreslår tillsammans med Vänsterpartiet att en ny speciell bankskatt införs. Men med tanke på hur mycket pengar det finns att hämta hos storbankerna är förslaget inte ens en liten droppe i havet. Som mest ska skatten inbringa 1,4 miljarder kronor till statskassan. Det är mindre än vad endast en bank – Handelsbanken – har tjänat varje år på den sänkta bolagsskatten som Alliansregeringen beslutade om 2012 och som nuvarande regering helt har ställt sig bakom. 1,4 miljarder motsvarar inte mer än fyra dagars bankvinster.

Sjöbefälen strejkvarslar för rättvisa löner och gemensamt branschavtal

Av Robert Bielecki
- - -

Sjöbefälen har varslat om konflikt i skärgården den 12 april i Stockholm och Göteborg. Varslet omfattar Utö rederi i Haninges skärgårdstrafik. Facket kräver en återgång till tarifflönesystem för alla samt ett gemensamt branschavtal. Men Almega avvisar kraven.

Avtalet mellan Sjöbefälsföreningen och Almega gick ut vid årsskiftet, men förlängdes ömsesidigt (via en så kallad prolongering).
Men nu säger facket upp avtalet och lägger varsel om strejk.
Arbetsgivarna inom skärgårds­trafiken kan sedan två år tillbaka välja att antingen ha individuella löner eller tarifflöner, vilket innebär att olika företag har olika lönesystem. Sjöbefälsföreningen vill slopa möjligheterna till detta eftersom det inte blir rättvist.

– Tarifflönesystemet upplevs av våra medlemmar som rättvist och transparent. Det är inte rimligt att ha individuell lönesättning på en arbetsplats där du knappt träffar din chef, och där chefen inte ser hur du sköter ditt jobb. Risken är att det blir godtyckliga omdömen som ligger till grund för lönesättningen, vilket bara skapar frustration hos de anställda, säger Mats Jäderland, vd på Sjöbefälsföreningen, i ett pressmeddelande som skickades ut den 30 mars.

Han säger vidare till Sekotidningen den 30 mars att de har kört fast i förhandlingarna och att det då enbart återstår konflikt.
Tarifflönesystem innebär att lönen skiljer sig efter arbetsuppgifternas art och svårighetsgrad samt arbetstagarens ansvar, utbildning och yrkeserfarenhet.
Tarifferna anger vanligtvis vilken lägsta lön som ska betalas ut och innehåller flera steg där den anställde i regel får löneökning med vissa tidsintervall.
Sjöbefälsföreningen vill dessutom ha ett gemensamt branschavtal som innebär lika villkor i skärgårds­trafiken, istället för att det som idag är tre olika avtal. Till att börja med omfattar varslet ett tiotal fartyg och befälhavare i Stockholms och Göteborgs skärgård. Seko omfattas inte direkt av varslet, men om arbetsgivarna vidtar motåtgärder kan Seko dras in i konflikten.

Ny taxistrejk mot slavvillkor

Taxi 020:s VD gick till attack: är anmäld för misshandel av facklig aktivist

Morgonsamling på Bromma Block

Upp till 200 taxichaufförer och -åkare deltog i en strejkaktion idag, den andra strejkaktionen för mars månad i protest mot landstingets lönedumpning samt för rätten till kollektivavtal och MBL. 80 bilar inledde dagens kortege efter ett morgonmöte på Bromma Block i Stockholm. Sen anslöt sig fler och fler.
Taxiklubben och Transportarbetarförbundet riktar kraven till Landstinget och Cabonline Group (f d Fågelviksgruppen) som äger bolagsjättar som Taxi 020 och Taxi Kurir.

2 kilometer lång taxikortege

Taxichaufförernas löner har sänkts med tusentals kronor och bolagens vägran att teckna kollektivavtal innebär att chaufförerna inte har semesterersättning, tjänstepension, sjukersättning eller föräldraledighet.

Allonias Sebhatu håller tal vid Färdtjänstnämnden som är belägrat av taxibilar

Chaufförena och -åkarna körde tutandes i tio kilomenter i timmen i kortege förbi bolagens kontor, färdtjänstnämnden, Landstingshuset och riksdagen. Ur ledarbilden hölls appeller i ljudanläggning. Många som inte deltog i kortegen ställde dock bilden under några timmar.

Taxi 020:s VD Claes Löfvenberg betedde sig väldigt aggresiv vid strejkaktionen. Med anledning av de tidigare hoten valde Allonias Sebhatu från Taxiklubben att filma Löfvenberg när han dök upp för att provocera. VD:n svarade genom att slå mobilkameran ur Allonias hand med kraft. Skärmen krossades mot gatan och VD:n är nu polisanmäld för misshandel.

Efter den förra strejkaktionen den 17 mars då uppemot 200 chaufförer deltog har Taxi 020 gått ut och hotat chaufförer med uppsagda kontrakt och spärrade legitimationer på livstid. I ett brev från 020 påstås det vara olagligt att strejka utan att förhandla först, vilket absolut inte stämmer. Faktum är att fredsplikt enbart gäller om chaufförerna har kollektivavtal, vilket 020 ju vägrar teckna.
Hoten bidrog till att dagens strejk inte samlade ännu fler. Men samtidigt har flera åkare – d v s arbetsköpare – anslutit sig till chaufförernas kamp. Åkerierna är de som formellt anställer chaufförerna, men det är bolagen som styr och sätter villkor som även drabbar åkarna.

RS säger nej till betyg i årskurs 4

Betyg i årskurs 4 sågas av Skolinspektionen, Skolverket och båda lärarfacken

Av Lina Rigney Thörnblom och Mattias Bernhardsson, Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamöter i Haninge
- - -

Samma borgerliga politiker som brukar kritisera att det är bristande beslutsunderlag på olika punkter på kommunfullmäktiges dagordning, lade igår fram en motion som helt och hållet saknade underlag. Moderaterna och Liberalerna hade två nästan identiska motioner om att införa betyg i årskurs 4 på försök.
Kommunledningens (S, C och MP) hållning var i princip i linje med motionen, vilket innebär att rektorer som vill ska kunna sätta betyg i årskurs 4 som en del av denna försökscirkus. Bara Rättvisepartiet Socialisterna och Vänsterpartiet röstade emot.

Betyg i årskurs 4 sågas av den överväldigande majoriteten pedagoger och forskare samt av Skolinspektionen, Skolverket och båda lärarfacken.
Skolforskningsinstitutets kartläggning av aktuell betygsforskning förra året omfattar 6 000 vetenskapliga sammanfattningar, 500 artiklar och 40 avhandlingar. Inte en enda av dessa rekommenderar tidiga betyg i skolan.
Hela 77 procent av rektorerna i TV4-nyheternas enkät 2014 ansåg att betyg i årskurs 4 var en dålig idé.

Stoppa Nobinas nedskärningar i busstrafiken

RS kräver att busstrafiken tas tillbaka i offentlig drift

Bussföretaget Nobinas nedskärningsförslag i busstrafiken påverkar 40 busslinjer i sju kommuner. Fem linjer läggs ned helt och på övriga glesas ut.

Orsaken är borgarnas upphandlingar där lägst bud vinner. Det var i juni 2015 Nobina tilläts ta över busstrafiken på Södertörn i Stockholm. SL sparade 90 miljoner kronor per år, från 700 miljoner kronor till 610, genom den skandallösa upphandlingen.

Lina Rigney Thörnblom (RS)

– Neddragningarna är ett resultat av privatiseringarna av kollektivtrafiken. Nobina har även bekräftat att avtalet innebär att de får betalt per påstigande. De vill bara ha de linjer som ger vinst. Hade all busstrafik varit offentligt driven hade nyttan och medborgarna gått först. Vi kräver att busstrafiken omedelbart tas tillbaka i offentlig drift, säger Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot Lina Rigney Thörnblom.

Haningebussresenärer i kommundelarna Vega, Söderby, Svartbäcken, Brandbergen, Dalarö, Jordbro, Västerhaninge och Tungelsta kommer att påverkas hårdast av Nobinas förslag om de genomförs. Bland annat vill Nobina lägga om linje 809 Svartbäcken-Gullmarsplan, 809 C Svartbäcken-Stockholm C och linje 806 Söderby-Gullmarsplan till Farsta strand som slutstation i stället för Gullmarsplan. Buss 810 mellan Jordbro och Gullmarsplan samt buss 869 mellan Dalarö och Gullmarsplan sal slopas helt.

Inspirerande kvinnokamp i Rojava

Kimmie Taylor (RS Haninge) rapporterar från Rojava. Detta är hennes första artikel. Läs hennes tidigare "8 mars-hälsning från Rojava"
- - -

I början av mars blev jag inbjuden till att besöka det huvudsakliga kurdiska området i Syrien, Rojava, av en organisation vid namn The Foundation for the Free Women of Rojava (stiftelsen för fria kvinnor i Rojava). Jag ordnade omedelbart en insamling till dem bland mina vänner och min familj, och på blott en vecka samlades 20 000 kronor in.

YPJ-kämpar berättar

Min första dag i Rojava var en perfekt introduktion till den kvinnliga kampen – Internationella kvinnodagen. Derbesis gator fylldes med kvinnor – unga, gamla, araber och kurder – som tågade på gatorna med slagord som ”Kvinnor! Liv! Frihet!”. Kvinnornas samhälleliga polisstyrka organiserade demonstrationen. Barnen var iklädda små YPJ-uniformer för att representera deras bröder och systrar som strider på frontlinjen. Tåget avslutades på ett stort fält där tal hölls om kvinnornas revolution, om hur kvinnor kommer med i utveckligen av sina egna och varandras liv och om egenmakt.

Dagen efter besökte jag stiftelsens sjuk- och hälsovårdscenter i Qamishlo, som bestod av en läkare och fyra andra arbetare som hade blivit upplärda av läkaren om sjukvårdsfrågor i relation till kvinnor, barn och krig. Alla är volontärarbetare. Doktor Ronahi är europé, men har vigt sitt liv åt denna kampen efter att ha spenderat åratal på frontlinjen, där hon försåg de sårade i striderna med sjukvård.

Nu arbetar hon på centret utan lön och lär upp nya kvinnliga arbetare. De vårdar åt omkring trettio kvinnor och barn varje dag fram tills centret stänger klockan 14. Då beger hon sig ut till frontlinjen för att fortsätta arbetet. Detta center är det billigaste stället för kvinnor och barn att träffa en allmänläkare – vissa går från sina byar i timmar för att nå denna plats, den enda som de har råd med.

– Vi tar betalt 13 kronor per besök, men då ingår mediciner om det finns tillgängligt. Andra kliniker och sjukhus tar över 65 kronor i betalt per besök plus medicin som kostar omkring 40 kronor, berättar Ronahi, och fortsätter:

– Vi är under embargo från alla håll. I syd från Daesh, i norr från Turkiet som har stängt gränserna för handel för flera år sedan, och i öst från irakiska Kurdistan. Kurdistans regionala styre i Irak (KRG) har blockerat Rojava ända sedan massakern i Shingal, där de har stängt gränserna för folk och i en ökande grad även för handel. Så nu måste vi improvisera med medicinen, där jag själv får blanda ihop dem. 

– Vi har också mycket medicin som ska hit som är i Tyskland, men så länge embargot från KRG råder kan vi inte få hit det. Inget antal av individuell smuggling av små paket kan tillgodose det behov som Rojava har.

Jag fick senare tillfälle att intervjua en grupp kvinnor från YPJ (Kvinnornas försvarsenhet), varav alla är i 20-årsåldern:

– Vi är ofta i frontlinjerna och strider. För ett år sedan körde jag ett artillerifordon strax bakom fronten när Daesh omringade oss och kastade en typ av brandbomber mot oss. Jag brändes över hela kroppen, och granatsplitter fastnade i kroppen, i mina ben och i ett av ögonen.  

– Vi kan förstå att folk flydde härifrån när Daesh först svepte fram, då folk var rädda och behövde fly till trygghet. Men nu skyddar vi alla möjliga människor, bland annat många araber som har flytt Daesh från Raqqa.

Många av dem har även gått med i YPG/YPJ. Den här kampen angår alla, inte bara kurderna.

 – YPJ vill inte ha något krig, men vi försvarar kvinnokampen och idén om demokratisk konfederalism. Vi kämpar för att alla människor här ska få ett bättre liv. 

Kampen här är väldigt sammankopplad mellan olika grupper och det är viktigt för alla antikapitalister och socialister att stödja deras kamp.

Mer rapporter kommer inom kort. ■

Läs Kimmie Taylors rapportage från flyktinglägren vid Syriens gräns från augusti 2015:
> Första artikeln: "Vi hoppas alla kunna återvända hem"
> Andra artikeln: "Alla har släktingar som dött i kampen mot IS"
> Tredje artikeln: "IS tag allt ifrån oss"

Läs också:
> Insamling till CWI!

Hundratals taxichaufförer strejkade för kollektivavtal

Protesterar mot slavvillkor • 200 taxibilar i kortege till landstingshuset

Fackkämpen Allonias Sebhatu från Taxiklubben håller tal

Idag strejkade hundratals taxichaufförer i Stockholm för rätten till kollektivavtal och MBL. Upp till 200 taxichaufförer blockerade centrala gator i en historisk kortege av bilar. Ytterligare några hundra har ställt sina bilar idag i protest mot slavvillkoren. Kraven riktas mot både landstinget som upphandlar till lägsta pris och Fågelviksgruppen (äger 020 och Taxi Kurir) som dumpar lönerna.

– Sedan 2008 har våra löner sänkts med 35 procent. Bara sedan februari i år har vår löner sänkts med 14 procent. Många tvingas jobba 230 timmar för att knappt få ihop till hyra och räkningar. En förare har redan arbetat ihjäl sig, berättade fackkämpen Allonias Sebhatu från Taxiklubben. 

Många oorganiserade chaufförer gick med i Transport.

– Piloterna strejkade och de vann. Vi måste organisera oss, ropade en chaufför. 

Inom loppet av några minuter har medlemskorten till Transportarbetarförbundet tagit slut.

– Vi kör trötta varje dag, varje natt. Vi kräver att Arbetsmiljöverket agerar mot Fågelviksgruppen. Vi kräver att politikerna i landstinget ställer krav på kollektivavtal!, dundrade Allonias strax innan chaufförerna hoppade in i sina bilar och vilka radade upp sig och begav sig i en långsam kortege genom centrala Stockholm. 

– Taxikampen för kollektivavtal har pågått sedan 2013. Vi har haft demonstrationer med fem personer ibland. Men nyckeln är att aldrig ge sig, berättar Allonias. 

Vänsterpartiet har drivit taxichaufförernas krav i Stockholm läns landstingsfullmäktige och Rättvisepartiet Socialisterna har drivit detsamma i Haninge kommunfullmäktige.

Mattias Bernhardsson (RS)

– Allonias och de andra i Taxiklubben har outtröttligt värvat chaufförer mellan sina långa arbetsdagar, på vägar och taxifik på alla dygnets tider, berättar Mattias Bernhardsson som stött chaufförernas kamp i flera år och drivit deras krav på kollektivavtal i upphandlingar i Haninge kommunfullmäktige där han sitter vald för Rättvisepartiet Socialisterna (RS).

Vid landstingshuset

Vid landstingshuset, som i princip var omringade av taxibilar, skyndade borgerliga politiker i Trafiknämnden och färdtjänstberedningen förbi demonstrationen med blicken i marken. De såg chockade ut. Sedan fortsatte chaufförerna till Taxi 020:s kontor och en delegation stegade upp med sina krav.

Facken måste ta fighten!

Idag tjänar en direktör i ”näringslivet” hela 77 gånger mer än en lågavlönad kommunalare

Av Per Olsson
- - -

Det börjar hetta till i avtalsrörelsen. Arbetsgivarna och Allianspartierna har gått till offensiv mot löner och anställningsvillkor. Regeringen svarar lönesänkarnas och SKL:s skambud med en talande tystnad. Det kommer att krävas en vilja att ta fajten fullt ut med mobilisering på arbetsplatserna och strejkförberedelser för att facken ska lyckas få igenom sina avtalskrav.

I förhandlingarna mellan Facken inom industrin (IF Metall, GS, Livsmedelsarbetareförbundet, Sveriges ingenjörer och Unionen), som har krävt ett ettårigt avtal på  2,8 procent utan låglönesatsning, och arbetsgivarna har de så kallade opartiska ordförandena (OpO, medlare) trätt in.
I veckan lade OpO ett första förslag som facken var positiva till, trots att OpO föreslog ett tvåårigt avtal och att inget nämndes om nivåerna. Arbetsgivarna (Teknikföretagen) sade dock nej med samma motivering som tidigare – löneökningarna måste ligga långt under en procent.
Teknikföretagen ser Finland som modell, där det usla centrala avtal som slöts gav löneökningar som låg under 0,5 procent. De rekordlåga löneökningarna följdes sedan av flera politiskt beslutade försämringar (läs mer på sidan 12).
Nu är bollen åter hos Opo som inom kort väntas lägga fram ett nytt förslag. Facken inom industrin hävdar fortfarande att deras avtal ska vara ”normen”. Men det är ett måste för andra fack att slå igenom det lönetak man vill sätta.

”Sveriges ekonomi utvecklas väldigt bra. För 2015 bedöms BNP-tillväxten ha blivit 3,6 procent, vilket är den högsta tillväxttakten på över fyra år – högst i Norden och dubbelt så hög som i Tyskland”

Det finns alla förutsättningar för en facklig offensiv i avtalsrörelsen under samlingsrubriken: Nu är det vår tur! Industrin gör stora vinster och aktieutdelningarna blir rekordstora. ”Sveriges ekonomi utvecklas väldigt bra. För 2015 bedöms BNP-tillväxten ha blivit 3,6 procent, vilket är den högsta tillväxttakten på över fyra år – högst i Norden och dubbelt så hög som i Tyskland”, enligt finansminister Magdalena Andersson (S) i Dagens Industri i januari i år.
Under flera år har arbetarna – i synnerhet arbetarkvinnor – halkat efter alla andra grupper. Idag tjänar en direktör i ”näringslivet” hela 77 gånger mer än en lågavlönad kommunalare. Samtidigt växer avståndet till tjänstemännen.

"SKL styrs numera av de rödgröna. Men efter maktskiftet har SKL blivit snäppet värre än Svenskt Näringsliv"

Nu har det dessutom avslöjats att arbetsgivaren, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) systematiskt har hållit nere lönerna för Kommunals medlemmar.

– När vi granskar lönestatistiken bakåt i tiden ser vi att våra medlemmar inte har fått ut de löneökningar vi och arbetsgivarna har kommit överens om i det centrala avtalet. Det fattas alltid 0,5-0,8 procent jämfört med siffran i det centrala avtalet, säger Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund till Arbetet den 8 mars. 

Detta har i sin tur fått Kommunals ledning, som känner pressen efter alla skandaler som har resulterat i att 14 000 medlemmar har lämnat, att överväga lägga ytterligare cirka 150 kronor till de begärda lönehöjningar på minst 661 kronor i månaden i snitt till heltidsanställda och 400 kronor mer till undersköterskor. Egentligen behöver Kommunal  lägga ett bud på minst 1 000 kronor mer för att börja hämta igen en del av vad man har förlorat.

8 mars-hälsning från Rojava

Foto: Kimberly Taylor

– Igår [7 mars], efter otaliga hinder, korsade jag gränsen till Rojava. Jag är helt säker, det finns inget att oroa sig för, hälsar Kimmie Taylor (RS Haninge) från Derbesi.

De tre självstyrande kantonerna (distrikt) i Rojava samt dess försvarsstyrkor YPG (folkets försvarsenheter) samt YPJ (kvinnornas försvarsenheter) har stått för det hårdaste motståndet mot högerextrema Daesh (islamiska staten).
Rojavas konstitution fastställer alla etniska gruppers rättigheter och deltagande i självstyret på lika villkor. Barnäktenskap har förbjudits och kvinnor står i främsta ledet i både de väpnade försvaret och i självstyret. Administrationerna är delade och måste alltid bestå av lika många kvinnor som män.

Foto: Kimberly Taylor

– Internationella kvinnodagen i dag var den enskilt mest inspirerande händelse jag någonsin har bevittnat. Tusentals kvinnor gick på gatorna unisont ropandes "Frihet! Kvinnor! Liv!" Vi samlades i slutet för en stor festival, där kvinnor från regeringen [Rojavas regering], från kvinnoorganisationer och från YPJ höll tal som fick publiken att vråla av spänning. Jag tog hundratals bilder och hade hundratals bilder tagna av mig. Folk kramade och kysste mig hela dagen, de är så glada över att ha utlänningar här som stöder deras sak, berättar Kimmie.

Kimmie Taylor reste först till Irak för att delta i delegationen för "The Foundation of the free women in Rojava". Konferensen hålls för att diskutera aktuella frågor och framtida mål för organisationen. I förrgår tog hon sig in i Rojava, där hon ska besöka några av organisationens projekt och lämna över de pengar som på kort tid samlades in i Sverige (20 000 kr) för dessa:
• Kvinnokliniker - med målet att ha en i varje stad.
• Kvinnokooperationer - Kvinnorna utvecklar koncepten för dessa kooperativ baserat på deras kunskaper och erfarenheter, så att de kan börja arbeta utanför hemmet och bidra till att bygga kvinnornas ekonomi på den sociala skalan.
• Förskolor - För att erbjuda barn utbildning baserat på alternativ, demokratiska och jämlika modeller av samhället och som även kommer att erbjuda speciell utbildning för barn med traumatiska upplvelser.
• Parker för kvinnor - Kvinnor har generellt inte växt upp med tanken att gå ensamma till offentliga platser för att komma ifrån oro och utveckla nya tankar. Nästa steg för parkerna är att det ska finnas psykologiskt stöd , platser för samtal och möten, ett kvinnocafé och kulturella aktiviteter.
• Kvinnobyar - Som erbjuder en fristad för änkor och frånskilda kvinnor och liknande. Kvinnorna som bor i byn blir involverade i byns uppbyggnad och varande från ögonblicket de bestämmer sig för att bo där.
• Förbättring av flyktinglägren i Newroz och Sinjar - För att förbättra den psykiska, ekonomiska, hälsomässiga situationen samt utbildning för kvinnor.
- Seminarier för psykisk och fysisk hälsa och hygien under svåra förhållanden.
- Öppnandet av ett "kvinnotält" för speciella undersökningar av kvinnor (som gynekologiska undersökningar, cancerkontroller o.s.v)
- Förbättring av de redan existerade systationerna med ytterligare symaskiner, tält och material (som tyger, nål och tråd o.s.v)
- Kurser för att lära sig läsa och skriva. Inom alla yrkesområden blir intresserade kvinnor utbildade genom seminarier och praktik för att professionalisera deras kunskap.

Kärlek, värme och kamp på internationella kvinnodagen

Kristel och Vanessa presenterar Lina Rigney Thörnblom (RS) på
Långholmens Folkhögskola

Årets 8 mars-firande i Stockholm började för vår del på morgonen då Lina Rigney Thörnblom, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge, gjorde en presentation av socialistisk feminism på Långholmens Folkhögskola. ”Intressant, många ämnen, statistik och exempel” tyckte en av åhörarna som sedan gick vidare till en rad av feministiska punkter som elever på skolan ordnat.

Klockan 16.30 i Gamla Stan var det dags för Studenter mot Rasism som hade bjudit in talare från sex olika organisationer till ett torgmöte.

Noah Roxell och Anna Ek från Studenter mot Rasism (StMR) höll ett starkt öppningsanförande om tidigare generationers kvinnokamp och hur mycket som finns kvar att göra.
Lina Rigney Thörnblom från Rättvisepartiet Socialisterna talade mot nedskärningar och privatiseringar i kommunerna samt om behovet av gemensam kamp mot förtrycken – för socialistisk feminism.
Farkhonde Ashena från Arbetarnas Röst varnade för högerns lönesänkningsoffensiv och om sina erfarenheter från Iran.
Judith Munoz höll ett gripande tal om mordet på hennes vän, miljö- och ursprungskämpen Berta Cáceres i Honduras, i förra veckan.
Lina Westerlund, ordförande för LR Stud Stockholm, talade om behovet av organisering och att ta vara på varandras olikheter.

Noah Roxell och Anna Ek från Studenter mot rasism

Sedan tågade de 60-talet deltagarna iväg i en livfull demonstration till Norra Latins skolgård för att ansluta till 8-marskommitténs demonstration.
Denna var mindre än ifjol, men vad som var glädjande var att den dominerades av unga tjejer. Sång, dans och musik i ett stort hav av uppemot 2 000 personer där värmen och kärleken kändes på flera meters avstånd och alla som var där visste varför de var där: För att visa att kvinnokampen aldrig kommer att ta slut, att vi kvinnor aldrig kommer att ge upp förrän vi lever i ett jämställt samhälle där vi får lika lön och behandlas lika och ett samhälle där vi aldrig behöver känna oss oroliga eller rädda när vi kliver ut genom dörren varken på mornarna eller på kvällen.

8 mars-kommitteens demonstration

Demonstrationen tågade genom staden hela tiden skrikandes ”Kvinnokamp – klasskamp” och ”Våra kroppar våra val – vi vill inte ha era jävla ideal”.
Väl framme vid Raol Wallenbergs torg var kurdiska kvinnoföreningen AMARA:s Ferah Bozcali den första talaren. Från att ha börjat med att tala om Daesh (Islamiska staten) som mansdominansen i dess naknaste form och Turkiets AKP som vill skicka kvinnor tillbaka till medeltiden vände hon och avslutade med hyllningar till den pågående kvinnokampen. Även Lisa Palm från Feministiskt Initiativ och Johanna Granbom från Ung Vänster var antikapitalistiska i sina tal.

Västerhaninges hushåll får flygblad om facklig strid för kollektivavtal

Igår delade Rättvisepartiet Socialisterna ut flygblad till 2400 hushåll i Västerhaninge, för att berätta varför partiet stödjer Livsmedelsarbetarförundets krav på kollektivavtal samt blockad av Paus Bagarstuga. Hälften av Västerhaninges hushåll har alltså fått flygblad och utdelningen fortsätter under veckan. Flygbladets syfte är att informera om vilka löner och villkor som borde gälla och varför kollektivavtal är viktigt.

Här är flygbladet:

"God dag yxskaft-svar" på vår motion mot mäns våld mot kvinnor och förtryck i hederns namn

Tjänstemännens remissvar på RS motion liknar politiskt beställningsverk • De styrande politikerna minskar stödet till Haninge kvinnojour

Av Mattias Bernhardsson
kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge
- - - 

Under våren kommer Rättvisepartiet Socialisternas motion, "Åtgärder för att motverka mäns våld mot kvinnor och förtryck i hederns namn", upp till diskussion och beslut i Haninge kommunfullmäktige. Ett av de 19 åtgärdsförslagen i motionen, att trygga finansieringen från kommunen långsiktigt, beslutades redan några veckor efter motionen lämnades in, efter nästan 10 års press från bland annat Rättvisepartiet Socialisterna och kvinnojouren.
Men samtidigt minskar kommunen anslagen till kvinnojouren. Och övriga åtgärdsförslag ämnar de styrande i S, MP och C att stoppa, vilket visas av tjänstemännens remissvar som närmast går att likna vid politiska beställningsverk.

Flera av åtgärdsförslagen handlar om satsningar på akut skydd och förebyggande arbete: som mer resurser till kvinnojouren och manscentrum, fler skyddade boenden, samt att varje skola ska ha skolsköterska och kurator på heltid. Andra åtgärdsförslag handlar om att kommunen måste utvärdera hur exempelvis rutiner och hotbildsbedömningar sköts idag. Och andra handlar om utbildning och kompetens: till exempel föreslår vi en stor kompetenssatsning för alla lärare och elevvårdande personal i kunskaper om genusanalys, könsmaktsordning, förtryck i hederns namn, mäns våld mot kvinnor och normaliseringsprocessen (Läs hela motionen här).

Haninge har skurit ned anslagen till kvinnojouren med 34 procent

Vår motion är viktigare än någonsin. Haninge kommun minskar sina anslag till Haninge kvinnojour, trots att behoven ökar. Enligt det nya avtalet får kvinnojouren bara 330 000 kronor, jämfört med 420 000 kronor år 2014 och 500 000 kronor per år 2011-2013. En minskning med hela 34 procent jämfört med 2013.
Den styrande koalitionen (S, MP och C) kommer att göra allt för att hitta ursäkter varför de inte ska bifalla motionen. En metod är att be tjänstemännen att skjuta sönder motionen i sina remissyttranden, som sen läggs som underlag för beslut. Tjänstemännens yttranden har än så länge till stor del varit "god dag yxskaft-svar", där något helt annat än åtgärdsförslaget besvaras.

Ett exempel är motionens förslag att Haninge "antar som mål att garantera skyddat boende åt alla som söker". Socialförvaltningen vrider och vänder på sanningen ordentligt i sitt remissyttrande: "Skyddat boende är en biståndsbeslutad insats som ges till i dem som har behov att detta. Förvaltningen nekar inte plats till någon på grund av platsbrist", skriver de, trots att motionen inte heller hävdat att det är förvaltningen som nekar plats på grund av platsbrist. Motionen konstaterar att "kommunen placerar rekordfå i skyddat boende medan kvinnojourens resurser inte räcker till att finansiera egna placeringar".

"Antalet inledda brottsofferutredningar har ökat från 36 till 49 [från 2014 till 2015]. Trots detta har antalet placeringar och därmed kostnaderna på skyddat boende eller kvinnojour halverats jämfört med förra året", skriver Socialförvaltningen själv i sin årsredovisning.

Haninge kommun placerade 25 kvinnor i olika skyddade boenden under 2015. Detta är små insatser i förhållande till behoven. Mellan 3000 och 4500 personer i Haninge beräknas utsättas för våld i en nära relation. Resurser för förebyggande arbete finns knappt.
Varför placerar Haninge så få kvinnor i skyddat boende trots att många fler söker? För att spara pengar. Våldsutsatta kvinnor uppger att de frågas om de inte "kan bo hos en släkting" istället. I många fall blir offren pressade av alla frågor kring att de själva "borde kunna ordna boende" att de går med på det – de får skuldkänslor vilket kommunen utnyttjar för att spara pengar. För kvinnor som flyr förtryck i hederns namn – där förtrycket ofta är kollektivt utövat av just släkten – är det ofta förenat med livsfara att ha någon som helst kontakt med släktingar efter det att offret flytt.

Motionen föreslår också att kommunen ska finansiera utbyggnad med åtta nya platser i kvinnojourens skyddade boende. Förvaltningens svar på detta är makabert:

"Kvinnojouren kan erbjuda platser till alla kommuner, inte bara Haninge". 

Det gör de ju redan! Bristen på skyddade boenden är akut i hela stockholmsregionen såväl som i landet.
Vidare skriver de att förvaltningen "inte kan styra över hur många platser som kvinnojouren väljer att erbjuda". God dag yxskaft! Det är ju just det motionsförslaget handlar om: "att möjliggöra en utökning av antalet platser i skyddat boende med åtta platser genom att fullt ut finansiera placeringar via både kommunen och Haninge kvinnojour".

66,6 procent av alla skyddssökande nekas plats i skyddat boende

Yttrandet vägrar bemöta verkligheten: Under 2015 bodde det 30 kvinnor under 1 311 nätter och 35 barn under 1 486 nätter på kvinnojourens skyddade boenden. 60 kvinnor nekades boende (antalet barn är okänt) på grund av plats- eller personalbrist. Att hela 66,6 procent av alla skyddssökande nekas plats är en anmärkningsvärd ökning från tidigare år då cirka hälften nekades plats.
"Ofta finns ett sådant skyddsbehov att den våldsutsatte behöver ett boende utanför kommunen", skriver förvaltningen. Självklart är det så för många, men de 60 kvinnor som nekades plats ingår inte i den kategorin; de nekades plats för att det inte fanns plats eller för att jouren med sin begränsade personalstyrka inte mäktar med. Förvaltningen blandar ihop korten för att slippa svara på frågan varför på många kvinnor nekas hjälp. Haninge kvinnojour behöver mer pengar till fler anställda och fler boendeplatser!

Välkommet nej till surrogatmödraskap

Av Lina Rigney Thörnblom
kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge

I ett samhälle med ökande klassklyftor kan inte surrogatmödraskap tillåtas utan att riskera att kvinnor utnyttjas på grund av sin ekonomiska situation. Därför gläds Rättvisepartiet Socialisterna (RS) åt att regeringens särskilda utredare säger nej till någon form av surrogatmödraskap i Sverige.
Under år 2015 förbjöd både Thailand och Nepal utländska par från att kunna hyra livmödrar i de respektive länderna. Problematiska fall har uppmärksammats, till exempel i Thailand där paret som skulle hämta hem tvillingar från Thailand lämnade kvar ena barnet då hen föddes med downs syndrom, men tog med sig syskonet.
Nu diskuterar även Indien ett förbud för utländska par att använda indiska kvinnors livmödrar. Detta är en bit på vägen, även om det är problematiskt att inhemska medborgare kan fortsätta att hyra kvinnors kroppar.

Den indiska surrogatindustrin omsätter miljardbelopp och växer årligen med 20 procent enligt news.com.au. Det är en marknad där lagar har anpassats till att surrogat­modern inte ska kunna ändra sig och behålla barnet, en marknad som går ut på att tjäna pengar där kvinnor som lever på fattigdomsgränsen hyr ut sina kroppar för att försörja sin familj.Vi måste ställa frågan: Skulle dessa kvinnor göra detta om de hade bra arbetsvillkor med riktiga löner?
Att försvara införandet av altruistiskt surrogatmödraskap (utan ersättning) i Sverige genom att argumentera att kvinnor måste ha rätt att bestämma över sina egna kroppar är att sticka huvudet i sanden. Vi kan i diskussionen om surrogatmödraskap inte bortse från det kapitalistiska samhälle vi lever i, där utnyttjandet av kvinnors kroppar och det ekonomiska kvinnoförtrycket är en hörnsten.

– Det viktigaste skälet till att vi inte vill tillåta surrogatmödraskap i Sverige är risken för att kvinnor utsätts för påtryckningar om att bli surrogatmödrar. Det är ett stort åtagande och det innebär risker att genomgå en graviditet och en förlossning. Vi tror att även med en ordentlig prövning och ett starkt stöd till kvinnor kan det aldrig uteslutas att det har föregåtts av ett tvång, säger Eva Wendel Rosberg, regeringens särskilda utredare som redovisade sina slutsatser till justitieministern i förra veckan.

En graviditet kan omöjligt likställas med vilket annat kroppsarbete som helst. Arbetarrörelsen har under århundraden kämpat för en kortare arbetsdag med bättre villkor. Att vara gravid åt någon annan är ett 24-timmars arbete som pågår i nio månader. Men det kan också innebära stora hälsorisker för kvinnan, med foglossning, depression, analinkontinens eller som värst dödsfall som konsekvens. Och vem tar ansvaret för kostnader vid en sjukskrivning? De blivande föräldrarna eller staten genom Försäkringskassan?
Att införa altruistiskt surrogatmödraskap skapar en efterfrågan som inte kan mättas av enbart anhöriga, välmenande kvinnor, och par kommer då istället att vända sig till billiga alternativ – exempelvis en kvinna i Indien. Detta är något som har hänt i England som tillåter altruistiskt surrogatmödraskap.

"Varje dag är en vårdskandal"

Bokrecension 
Av Katja Raetz

I boken Varje dag är en vårdskandal (Albert Bonniers förlag, 2016) tar författaren Sebastian Lönnlöv med oss till flera platser där han har arbetat inom äldreomsorgen, närmare bestämt omsorgen om äldre med demenssjukdom. Han skriver mycket lättläst sina erfarenheter som timvikarie och som praktikant i första terminen på sjuksköterskelinjen.
Läsaren kommer väldigt nära både personalen, läs författaren, och personerna han vårdar. Och det är ingen trevlig bild han tecknar. Som titeln anger handlar det inte om enskilda händelser, utan om skandalerna som enligt Lönnlöv dagligen pågår på landets äldreboenden.

Den vardag som Sebastian Lönnlöv skildrar visar hur bristfällig omsorgen är för de mest utsatta äldre personerna. I anekdotsform skildras hur ständig tidspress nöter ner personalens empati: Från att inte hinna gå på toaletten med en person som behöver hjälp till försummelse som när en man inte har fått nya sängkläder när han urinerar i sängen och till rena övergrepp som att personalen medvetet klämmer på en äldre kvinnas, som har gjort en bröstförstorning, bröst.
För personalen innebär det en ständig tidspress och många tunga arbetsmoment som utförs ensamt, som att själv utföra tunga lyft:

”Takliften är mest en prydnad här inne. Vi måste vara två för att använda lift och när vi ändå inte är två struntar vi även i den.”

I en liten faktadel på slutet informeras läsaren om att undersköterskor och vårdbiträden hör till de yrkesgrupper som hade störst sjukfrånvaro år 2014.
Samtidigt lyfter Lönnlöv även fram en osund kultur bland en del av personalen där man gör som man alltid har gjort och struntar i anvisningar samt slätar över varandras misstag.
För mig som är sjuksköterska och som själv arbetar med äldre framstår författaren som ganska oerfaren. Det är också något han själv bekräftar i boken där han träffar många, som i likhet med honom,  är outbildade och saknar erfarenhet av arbetet med omsorg och vård av äldre och demenssjuka.
Till exempel verkar han ha svårt att acceptera att människorna han vårdar blir sämre i sitt allmäntillstånd och dör. Han verkar ha lite kunskap om mediciner och tycker felaktigt att morfin innebär ”ett litet lyckorus”.