Stöd de fängslade arbetarna i Iran

Irans regim har den senaste tiden ökat repressionen mot arbetare och aktivister. Den här månaden greps och dömdes Ali Nejati, som sitter i styrelsen för sockerbrukens fackförening, till fängelse i ett år. Ali Nejati har nyligen opererat hjärtat och behöver kvalificerad vård. Hans fru Shahnaz greps senare, men släpptes efter 24 timmars förhör.
Fyra arbetar- och studentaktivister i Tabriz (Shahrokh Zamani, Mohammad Jarahi, Nima Poryaghoub och Sasan Vahebivash) dömdes till ett samman­lagt straff tjugotvå år och sex månaders fängelse av Högsta domstolen.

Ali Akhavan, en annan aktivist, dömdes till ett och ett halvt år och Behnam Ebrahimzadeh till fem års fängelse av högsta domstolen. Många andra aktivister väntar på sina domar från högsta domstolen.
Ebrahim Madadi, viceordförande för bussförarnas fackförening har suttit i fängelse i tre år. Reza Shahabi, en annan i bussförarnas fackföreningsstyrelse har suttit 19 månader i fängelse. Han befinner sig i en allvarlig situation sedan han började en hungerstrejk den 21 november. Han behöver akut vård. Om vården försenas hotas han av förlamning. Hans familj är mycket oroliga.

Irans regim använder en ny metod för straffa aktivister hårt. Fängslade personer nekas väsentlig vård. Flera politiska aktivister har dött i fängelse av den här orsaken.
Den ökade pressen sker samtidigt som regeringen också vill försämra arbetsrätten. I det nya förslaget försöker regeringen ta bort hela det minimala stöd som finns i dagens lag. Det är en allvarlig attack mot arbetarklassen, då nästan 90 procent inte är fast anställda och inte har någon trygghet på sina jobb.

Hamid Azar

Ezzat Dolatabadi

Ezzat Dolatabadi, aktiv i Iranska flyktingars riksförbund och Asylrörelsen i Stockholm, om diktaturen i Iran:
- Den islamiska regeringens korruption är tydlig då både oljeinkomster och övriga inkomster används till personliga intressen och bruk. Alla kontraktsskrivningar inom olje- och gasbranschen, vägar och vatten samt många stora projekt har alltid, och är fortfarande, till makthavarnas nytta, berättar Ezzat Dolatabadi.
- Den islamiska, kriminella och anti-humanistiska regimen fruktar en sammanhållning och en opposition grundad på iranska arbetare och har därför ökat förtrycket. De iranska arbeterna har även uttryckt sitt missnöje genom en rad slagord som exempelvis ”Avgå, avgå parlamentet.” och ”Er vanheder har förblindat er, ni har aldrig sett samhället”, återger Ezzat Dolatabadi.